Ny text i avsnittet Rotsystemet om gränsförflyttning

Många som bekänner sig till Sverigedemokraterna vill en enda sak: de vill känna sig trygga och att svenska värderingar ska råda i offentligheten och där deras barn vistas. Många som bekänner sig till Palestina-rörelsen och går i dess demonstrationer vill en enda sak: de vill se en fred och de vill få slut på lidande.

Då vi talar om gränser kan vi se Sverigedemokraterna i exemplet ovan som försvarare av det nyss nämnda medan Palestina-demonstranterna i exemplet vill försvara individens rätt till att leva. Inget ont i något av det. Tvärtom! Det ingår i vad Syntopismen benämner som självförsvar vid gränsöverträdanden och som nämndes i det föregående avsnittet. Det kretsar inte kring abjektet utan kring överlevnaden och leds av de äkta ledarna.

Men i dessa rörelser finns också de som önskar annat och som istället orienterar kring abjektet. Det finns aktivister inom politiska och ideologiska konstellationer och vissa av dessa konstellationer är mer tilltalande än andra. Motståndarna till dessa konstellationer är då snabba med att måla ut alla falanger som fientligt sinnade med avseende på varje individ som sådan. Rörelsen som sådan kan uppfattas som fientligt sinnad men med det innebär det inte per automatik att alla individer i rörelsen är fientligt sinnade. Ni känner det bäst då ni hör uttrycket ”Men inte alla [sätt in valfri grupp].” Detta brukar användas nedsättande men är egentligen en mycket bra sats. Men för att den ska vara bra så krävs ett arbete som bygger på frågan: Inte alla – men vilka?! Och där har det tagit stopp.

Vilka invandrargrupper är ointresserade av våra värderingar, lag och ordning? Vilka friskolor är det som utnyttjar statens system? Vilka Sverigedemokrater är rasister? Man har all rätt att se till en rörelse som illasinnad givet den kontext den presenterar sig i men man bör samtidigt ha i minne att hela rörelsen inte behöver vara det. Då måste ändå frågan inställa vilka (och hur många) i rörelsen är det som orienterar kring abjektet (till exempel skulle man kunna mena vissa politiska organisationer) eller vinsten framför bidragandet (till exempel skulle man kunna mena vissa friskolekoncerner)? Men frågan verkar vara för delikat för att ställas då det är enklare att helt peka ut grupper. Det leder till missförstånd och konfrontation – något Syntopismen gör allt för att undvika eftersom det hotar Den framåtskridande rörelsen.

En sista not på detta: Kulturfaser kan existera parallellt i detta. De äkta ledarna som söker oscillation blandas med de falska som söker hyperfasen. Även den feminina kulturen kan samexistera med den maskulina men de tar sig som vanligt sina olika uttryck. Det är just i dessa självförsvarssituationer som man kan belysa den här komplexiteten på bästa sätt.