Det här är en text som skulle kunna platsa i Syntopismen men får hamna utanför. Det finns en treenighet som ni känner till sen texterna. Och den treenigheten kan också tänkas finnas i oss: sexualitet, intellekt, själslighet (utan att för den saken föritta oss i begreppet själ som Syntopismen enbart definierar som en känsla).

Att älska, hetsas, tränga in i. Att första, medvetliggöra, foga samman till en helhet. Att fyllas, känna, helas: sexualitet, intellekt och själslighet.

Hur många av er har lyckats fylla samtliga dessa tre bägare till bredden? På riktigt? Först då är man hel. Förstå då förstår man fullt ut så långt det går tt förstå. Den här världen verkar mest fylld av trasiga treenigheter, halvfulla som bara vill bli bekräftade. Syntopismen är tänkt som en hjälp att leda ut ur det för den som önskar.