Vår hjärna gör inget annat än strävar efter att lösa problem och samtidigt arbetar den efter att förbruka minsta möjliga energi – därför det var så den arbetade på savannen då energi var en bristvara.

Reaktionerna i sociala medier på gårdagens partiledardebatt (12/10 SVT) är ett fantastiskt bevis på hur våra hjärnor väljer att arbeta.

Där den ene ser en total genomklappning av Nooshis skrikande ser en annan en arbetarhjälte som slår i underläge.

Där någon annan ser en pragmatisk Ebba Bush ser en annan en översittare som dominerar.

Att låta vår hjärna få spelrum att bygga om sig själv kallas plastik: att bygga nya nervbanor för att förändra beteende. Det tar energi och decentralisering från de fack hjärnan behöver sortera in i för att förstå. Därför är människan föga benägen att göra dessa ansträngningar.

Resultat är en sämre värld därför att resultatet innebär möjlighet till samverkan och förståelse och ibland kanske den smärtsamma processen att släppa taget.

Ju fortare vi lär oss och våra barn detta och ju förr skolan kan få in det i läroplanen desto större chans att lösa de frågor som debatterades i TV debatten igår. För dig som vill veta mer om hur vår hjärna faktiskt formar oss och därmed våra kulturer rekommenderar jag dig att börja här i Syntopismen.