I serien i podden om maskulin och feminin kultur tänkte jag doppa detta så kallade tankegods.

Daniel Ek: miljardär, kapitalist på musikbranschen. Många musikskapare är rasande på Ek för hans sätt att lyfta makten från branschen till algoritmen samtidigt som han gör pengar på det. Utåt sett är det här ett förtryckande av konsten och de som blir mest upprörda är inte de som plötsligt fick all musik i hela världen i datorn utan artisterna.

Bortsett från deras ekonomiska förluster så är idén om kapitalismen som tär på konsten bärande en mycket framskjuten diskussion som artister gärna hellre tar då fokus från deras egen kapitalism då förskjuts.

Det här är en känslosam diskussion om den svaga artisten mot den starka tech-kulturen och det äger ett feminint våldskapital i en feminin kultur. I den feminina kulturen är några av markörerna skyddande och värnande men också kreativa och konstnärliga. Det blir självklart förstärkta då en maskulin med markörer av ingenjörskonst och kapitalism hotar den.

Samtidigt!

Bianca Ingrosso bygger också en miljard industri med många butiker och kraftig exponering. Inte världsdominans men markörerna kring ägande, storhet och dominans finns där på samma sätt.  Samtidigt som Ingrosso påverkar ungas självbild genom att glorifiera det yttre snarare än något annat så finns det en risk att hennes affärer bidrar till psykisk ohälsa – något den feminina kulturen inte angriper. Anledningen är att det inte finns några maskulina markörer tydliga nog för kulturen att identidifera. Istället överskyggas den av idén an ev affärskvinna vilket också blir en tydlig galijonsfigur att hylla och en starkare markör.

Daniel och Bianca dirver imperium där den feminina kulturen rasar på en av dem och det av helt förklarliga skäl.

Ryssland och klimatet

Sverige och Europa står i ett gränsland till krig. Läget är allvarligare sen det andra världskriget. Så var står våra unga idag? Är de redo att slåss för Sverige? Om man lyssnade till influencern Alice Stenlöf så sa hon att hon skulle fly direkt om det blev krig. Mediapersonligheten Calle Schulman höll med i samma intervju (även om han inte är särskilt ung).

Är det på gatorna vi ser unga stå upp för att vi inte tänker tolerera att invaderas av ett annat land? Nej. På sociala medier? Nej. Vi ser det faktiskt knappt alls.

Men vi ser ett starkt engagemang för klimatet. Eller för andra rörelser som inte är direkt hotande eller närvarande här och nu men som kanske kan bli på sikt. Där föreligger ett starkt engagemang hos unga. I de kulturer som är mer feminina. Ty klimatet handlar om jorden, naturen, livet. Mjuka markörer. Extensiella markörer. En feminin kultur. Och en viktig sådan givetvis.

Men klimatet är inte på när lika inpå knuten som det kärnvapen bestyckade Ryssland som utropat Sverige och väst till sin fiende. Enligt militära talesmän Europa över kan Ryssland med lätthet slå ut delar av Europa inom de närmsta åren – därav vår akuta upprustning.

Det borde skrämma. Men det gör det inte. Därför att det är markörer ur en maskulin kontext och vår kultur i Sverige är mer eller mindre hyperfeminin vilket inte är mina ord utan forskares ord som Gert Hofstede och Erik J Olsson. Sverige är världens mest feminina land i studier presenterade av den förstnämnde.

Därför blir idéer om krig svåra att aktualisera i sådana länder. Däremot blir idéer om jorden, väster, djur och hela mänskligheten enklare att projicera och det är också det vi ser: här finns våldsamma rörelser för klimatet men det finns faktiskt ingen rörelse för ökad värnplikt och civilförsvar i samma utsträckning. Sådana tankar hittar man idag snarare i USA som präglas av en hypermaskulin kultur medan Sverige präglas av de feminina kulturmarkörerna.

Notera hur jag undviker vänster och höger. Jag föredrar de här två urkulturerna. Om du vill pröva att själv använda dem i ditt arbetsliv, privat eller sociala liv så klicka dig in på min bok och kapitel 3 – eller häng med i podden på samma sida som nu går igenom kapitlet.