Den gamla och den nya världen

Den gamla världen håller på att rämna. Den skakar i sina grundvalar och vi tappar fotfästet. Gränser överskrids och skapar rädsla och aggressioner, självutplåning och förräderi. Absoluta sanningar söks där de inte kan finnas. Jämvikter rubbas och krafter rusar likt jetmotorer som hotar att sprängas av sin inre energi. Makterna är större och mer intelligenta än de någonsin varit i civilisationens historia. Över makterna av mänskligt kött och blod svävar det artificiella som inte längre är greppbart utan skapar en skenbar identitet vi inte längre kan kontrollera – inte ens deras skapare vet längre var deras barn är på väg nu då det blir tonåring för att snar bli vuxen.

I den gamla världen fanns tryggheten. Där fanns landsfäderna som förklarade sakernas natur. Vi var begränsade men vi visste kring vilka värden vi skulle orientera oss. Höger eller vänster. Öst eller väst. Byråkrat eller kapitalist. Mellanlägena var få för det fanns inga mellanlägen som kunde skapas i den hierarkiska maktpyramiden.

Då Internet inträffar slås den pyramiden sönder och bildar ett nytt paradigm som låter oss interagera istället för att infinna oss. Människan har aldrig haft den friheten och den gamla världen skakar till inför den nya. Ledarna i den gamla världen sveper med sina sökljus och yttrar gamla magiska trollformler om enighet och folkhem eller fabriker och guldklocka men ingen lyssnar längre på mistlurarna i den teknologiska dimman där alla nu slår på sina egna lanternor för att orientera sig i helt nya farvatten.

En vacker kust och ett oändligt hav med skärgårdar blottas för våra världsomseglare som nu når hela vår globala himlakropp med ett knapptryck. Allt kan skapas här och nu. Den nya världen ter sig oerhört mycket mer ljus och inriktad på mig än den gamla. I den gamla världen mullrar det och sirener blåser till alarm men de nya folken är redan på väg ut i båtarna, den ena mer ranglig än den andra.

Så vart styr de sina skepp och i vilken natt? Vilken gryning väntar på dem på andra sidan? En bit ut på havet märker de att deras båtar inte är byggda för den typ av sjö som tornar upp sig då de lämnat kusten. En del vänder om för att klamra sig fast vid den gamla världens trygga bryggor om de inte puttas tillbaka ut av de äldste på kajerna. Andra skriker i panik och vet inte alls hur de ska manövrera sin båt då det inte är solsken och kav lugnt. Medan andra åter igen nyttjar stormen och finner sig i sitt öde genom att sätta hel sin tro på att den nya världen väntar på dem där framme.

Vem av alla dessa individer är du?