Vad är artificiell intelligens?

Syntopismens berättelse handlar om nätverket och vårt förhållande till det men dess fråga handlar om vad artificiell intelligens är. Oavsett du vill eller inte så sitter du i båten på väg mot Den nya världen där denna fråga väntar dig. Den är oundviklig. Vi har genom vår evolution utvecklats till människor och som människor har vi skapat en exoevolution med hjälp av vår teknologiska utveckling.

Syntopismens idé handlar om hur vår egen civilisations och hennes evolution ska möta denna exoevolutions slutliga produkt: artificiell intelligens. För det är den produkt som för första gången blir större än oss människor.  Texter som dessa har alltid skrivits då människan klivit in i en ny era. De måste helt enkelt skrivas då historien förändras och våra villkor skrivs om.

Varje era präglas av sin tids berättelse. Det tidiga 1900-talet handlade om individen och ämnet för tiden var psykologi. Tidigare eror präglades mer av filosofiska tankar och begrepp och innan dess ägde religionen stora delar av befolkningens tankar och idéer. Idag vet vi bättre. Vi behöver inte förklara fenomen med hokus pokus eller idéer om saker och ting. Vetenskapen tar allt större makt i våra liv genom att införliva teknologin. Teknologin har alltid varit närvarande och drivit civilisationen framåt. Nu står vi inför ett begrepp av ny intelligens och kanske nya medvetanden och det är därför inte fråga om en teknologi som vi känner den.

Men hela digitalismen har ritat om kartan för hur vi lever och därför måste vi också förstå på vilket sätt det har skett och hur vi ska förhålla oss till det. Uppenbart är att vår teknik idag manipulerar våra hjärnor på de mest kreativa och djupgående sätt och inte nog med det: vi låter den göra det, ja vi till och med bjuder in till det. Varför? Varför låter vi teknologin och dess skapare göra detta med oss samtidigt om vi förundras över om AI ska ta över vår civilisation? Hur hamnade vi här och varför? Vad ska vi göra med den nya tid som kallas digitalismen? Hur ska vi förstå AI? Som ett hjälpmedel? Som intelligens? Som en ny kiselbaserad livsform? Har vi råd att inte ställa de filosofiska frågor som hittills enbart tillhört eliten men som nu faktiskt på grund av teknologin måste ställas av oss alla? I fem kapitel och ett avslut ska jag försöka besvara frågan och hur vi bör förhålla oss till den och oss själva.

Till syvende och sist måste vi fråga oss om det är en livsform som är på väg att födas och i så fall: är vi verkligen den sista delen av evolutionen eller kommer vi förpassas ned ett steg i trappan så som vi gjort med de djur som fanns här före oss? Ska vi på allvar förstå den intelligensen och därefter ta reda på hur vi ska förhålla oss till den så måste vi börja med oss själva. För som vi sa inledningsvis: allt måste sättas i kontext – allt har en referens. och vad är inte mer självklar referens till AI än människan själv?