Sammanfattning: Kapitel 2 Evolutionsetik

Texten är en transkribering av videon som sammanfattar kapitel 2 Evolutionsetik

Vad skulle du säga är det som binder oss samman som mänsklighet? Kulturer? Fortplantning? Gemenskap? Hur tar vi egentligen hand om varandra? För tar vi inte hand om varandra så överlever inte flocken. Men vem låter du ta hand om dig? Vad kräver du av den vars händer du lägger ditt fysiska såväl som mentala liv i? Vad är det viktigaste du kan avkräva? Tillit. Du kräver att du ska kunna lita på personen. Du kräver alltid att du ska kunna lita på en person du interagerar med. För om du inte kan lita på henne så kan du skadas och skadas du så kickar hela din hjärnas överlevnadsinstinkt in och den driver hela civilisationen framåt. Så handlar inte hela vår berättelse om en förmåga att lita på vår nästa? Frågan är egentligen hur vi förvaltar den idén i digitalismen.

Tilliten är det kitt som gör oss sårbara men också det kitt som fogar oss samman och skapar den mänskliga empatin mellan oss. Relationer och kärlek. Handel istället för krig. Men hur definierar vi denna fundamentala grund för människans existens? Det sker genom något som kallas etik.

Etiken är alltså den grund på vilken mänskligheten vilar. Genom tiderna har vi haft olika typer av levnadsregler som anpassats till den tid vi lever i. Eftersom vi nu träder in i en helt ny tid så krävs också en ny etik som passar den tid vi lever i. Ska vi börja vår resa mot att förstå maskinen måste vi förstå oss själva och vad blir då inte bättre än att börja med det som gör oss mänskliga?

Mänsklighetens levnadsregler har format våra kulturer och samhällen. Det svenska samhället vilar till exempel på en kristen tro även om få bekänner sig till kristendomen idag. Eller få och få. De är ganska många faktiskt. Men desto fler anammar den etik som existerar inom kristendomen än att vara religösa. Religioner må bli allt mer obsoleta men etiken kan inte bli obsolet därför att den definierar att vara människa.

Etiken kommer i många tappningar genom tiderna. Till exempel har vi Deontologi med sitt fokus på plikter och regler. Utilitarism som bygger på insikten av konsekvenser eller Dygdetik som handlar om att premiera goda karaktärsdrag. Etiken är alltså ett förhållningssätt till valen man gör i livet och handlingarna man gör utifrån sin etik är det vi brukar kalla för moral.

Eftersom etiken förändras eller förnyas över tiden så innebär det att vissa omständigheter måste infalla för att en ny etik ska krävas. En sådan omständighet är digitalismen eftersom den river ner det gamla kommunikationsparadigmet som grundades via tryckpressen. Det kommunikationspardigm som bildade medier, akademier och politiker.

Då de stora ledarna nu en efter en faller och mindre grupper extraheras ur den stora gamla världen så måste vi hitta tillbaka till en etik som kan förbinda oss i den nya tiden.

Även om världen troligen aldrig mer kommer enas kring stora världsreligioner  – jag menar själv att den sista var klimatet – så innebär det inte att vi inte behöver ett förhållningssätt till samtiden och till det krävs etik: annars står vi helt själva.

Så var ska man börja om man ska skapa en ny etik för digitalismen? Eftersom etikens hela syfte är att foga oss samman så väljer vi att börja med den minsta gemensamma nämnaren vi nyss talade om: tillit

Gott och ont

Men vem ska man lita på och varför? Vet vi vem vi kan lita på? Vet vi ens vad vi kan lita på? Kan vi lita på Internet – eller snarare det som internet fylls med? Kan vi lita på politiker? Medier? Utbildningar? Vänner? Kan vi lita på AI? För att lita på någon så måste vi kunna ta den personens handlingar för pålitbara och vad är pålitbart? Det är något vi tror är sant. I så fall måste vi ju veta vad som är sant och där infinner sig direkt ett eget ansvar att söka sanningen. För vet vi inte vad som är sant så kan vi heller inte veta vad eller vem vi kan lita på.

Man brukar ofta tala om att man ska göra det ”goda” men vad är det som är gott? I vissa kulturer anses det en god handling att straffa en individ som känner åtrå till en annan individ medan andra kulturer menar att det är en god handling att vårda en våldtäktsman och mördare. Vem avgör vad som är gott eller ont?

Det gör du. Men skulle vi nöja oss med det så skulle vi inte behöva någon etik. Det skulle inte behövas någon lag eller ordning. Om alla gjorde vad de tyckte var gott kunde vi lika gärna ha ihjäl varandra i gathörnen för ”den goda sakens skull.” Det håller inte. Så vi behöver en etik som håller oss samman även om vi kanske inte alltid håller med de regler som gäller. Detta kallas för en lag. Lagen skapar i sin tur normer. Och normer är det vi lever efter i vårt vardagsliv; vår etik och moral. Det goda däremot är det som är sant för dig.

Om gott nu är relativt så kan vi inte bara lita till folk som säger att de vill gott då det inte alltid rimmar med vad vi anser är gott. Gott måste i så fall vara sant för mig men även för den jag litar på. Om vi nu vill hitta ett sätt för maximal tillit så behöver vi hitta ett sätt att finna en konsekvent sanning som gäller i alla lägen. Om vi då kan hitta personer som också upplever den sanningen och den sanningen alltid gäller så kan vi ge de personerna vår tillit. Sanningen kommer aldrig att upphävas eftersom den gäller över all tid i alla lägen. Då uppstår frågan: hur hittar vi den sanningen?

Tid

Sanningen är varierande. Vad som är sant på beror på kultur och tid. Olika kulturer har olika uppfattningar om sanning. Därför måste vi helt enkelt finna oss i att om vi ska bygga en gemensam sanning så måste vi välkomna alla kulturer som vill dela den in i vår grupp. På så sätt löser vi problemet med sanningens vitt skilda natur över alla kulturer. Det ger oss ingen absolut sanning men det är så nära vi kan komma vilket vi faktiskt måste acceptera.

Men sanningen beror också på vilken tid kulturen verkar i. Kristendomens sanningar förändras allt eftersom och modifieras beroende på tiden. HBTQ människor hade inte välkomnats i någon kyrka för 100 år sedan medan de idag omfamnas. Guds ord har inte förändrats i frågan men kulturen gör tolkningen av orden till olika sanningar beroende på tid.

Tiden är oföränderlig. Vi kan inte bjuda in tiden att dela vår kultur. Istället förändras kulturen med tiden. Med det sagt så verkar mänsklighetens idéer om sanning bero på dels vilken kultur de tillhör som vi löser med att bjuda in alla som önskar att dela vår uppfattning om sanning. Och dels verkar idén om sanningen bero på tiden. Tiden kan vi inte kompromissa med men den är fortfarande avgörande i vår syn på sanningen. Oavsett vem vi är så måste vi förhålla oss till tiden och tiden påverkar oss i allt vi är. Är det i så fall så att tiden är just den absoluta sanning vi söker? Jag tar en kort paus och låter dig reflektera.

Sanningen

Men vad innebär det i så fall för oss att tiden är sann? Det innebär för det första att den är sann för allt och alla att förhålla sig till. Man kan inte ”tycka” om tid eller ”uppleva” tid mer än på ett fantasiplan. Tiden är. Då har vi faktiskt hittat en absolut sanning att utgå från så låt oss utforska omgivningarna utifrån tiden som en sanning. Vad är till exempel dess motsats?

Motsatsen måste ju vara en individuellt upplevd sanning. Till exempel kan du uppleva att ett moln ser ut som en lastbil medan din vän ser en kamel i samma moln. Din sanning är givetvis sann för dig och ingen kan ta den ifrån dig. Men den är inte sann för någon annan. Och det här kan vi kalla för en upplevd sanning.

På figuren i bild ser du en skala där vi kan placera ut sanningar mellan den absoluta sanningen och den upplevda sanningen. Nu har vi inte bara en idé om vad sanning är utan också en palett av sanningar att förhålla oss till på en definierad skala där vi önskar att alltid ligga nära den absoluta sanningen snarare än den upplevda därför att den absoluta sanningen appellerar på många fler personer vilket bygger just den tillit vi söker.

I det här kapitlet om Evolutionsetik som avsnittet avser diskuterar vi också hur viktig tron är för människan och hennes strävan framåt. Med tro menas inte en religiös tro utan en tro på något över huvud taget. Texterna visar att människan inte existera utan kan tro och pekar på vad som händer om den skulle upphöra.

Evolutionsetik

Vi erkänner tiden som ett absolut och då kan vi fundera i en dimension till: vad följer på tiden? En av de sannaste upplevelser vi har från tiden är oss själva och vad är vi förutom levande organismer? Livet blir då ett derivat av tiden och ur det derivatet följer evolutionen eftersom evolutionen hela tiden utvecklar livet framåt. Derivatet efter evolutionen handlar om individer och de är som vi vet helt unika. Därför stannar vi vid evolutionen som derivat av tiden.

Och där hamnar vi i vårt sökande efter sanning: i evolutionen. Den mekanism som drivit mänskligheten hela vägen fram till detta nu. Men faktum är att människan faktiskt hackat evolutionen.  Därför att tack var teknologin har vi kunnat skapa en slags exoevolution som gör att vi kan anpassa oss till en tillvaro vi aldrig kunnat leva i utan teknik.

Livet i sig är alltså sant och då måste vägen för det livsfrämjandet vara evolutionen och därmed bör dess krafter vara det vi bör sträva efter. Så vi bör försöka finna vad det är i evolutionen som vi kan bygga etik av. Alltså: det kitt som fogar oss samman. Det här mina vänner kallar vi för evolutionsetik.

I kapitlet förklaras också hur nätverket inte bara är det fundamentala i vårt organiska system utan i hela universum. Vi ser också på det faktum att din individ inte är något annat än en kugge i maskineriet men också att det samtidigt är hela idén med evolutionens fortgående.

För att kunna göra nya upptäckter krävs det att vi hela tiden förvaltar den kunskap som vi tar till oss. Viljan att göra det kallar vi för den framåtskridande rörelsen: riktningen framåt i absolutet tiden. Kunskapen drivs av viljan att veta och nyfikenheten är en av individens starkaste grundkänslor som är djupt rotad i våra hjärnor vilket vi noga undersöker i det fjärde kapitlet. Därför är kunskap fundamental för evolutionsetiken. Men om vi nu värnar om den framåtskridande rörelsen och viljan att veta – vad blir då vårt slutmål?

Kvantfysik

Målet med kunskap är att förstå och för att förstå måste man veta mer men vad innebär det och hur mycket kan vi veta om vad? Människan har i alla tider verkat vilja förlägga det svaret i gudomligheten. Som syntopist så är inte Gud en lösning men faktum är att det finns en gudomlighet gömd också i vår egen idé. Till skillnad från gud är den däremot mätbar vilket i vår etik gör den mer sann än något annat vilket som sagt också är vår strävan. Och det är i sanning en gudomlighet för den döljer saker som är rent magiska och obegripliga för oss. Den gudomlighet vi skådar framme vid vårt mål – den kallas kvantfysiken.

Kvantfysiken är en ny vetenskap som helt vänder upp och ner på allt det vi hållit för sant. Den tillåter att partiklar påverkar varandra trots att de är ljusår bort från varandra. Den möjliggör att ett föremål kan vara två saker samtidigt och att partiklar kan ta sig igenom hinder de inte ska kunna ta sig igenom. Kvantfysiken verkar också dölja livets heligaste gåta om kolatomens födelse och göra det omöjligt för oss att ta reda på hur den går till. Varför döljer kvantfysiken just den atomens födelse för oss? Den atom som är grunden till livet.

Syntopismen menar att det är kvantfysiken som är människans nästa mål och det gör Syntopismen till något nästan religiöst. För i kvantfysiken döljer sig just de gudomliga sagor som alla religiösa berättelser berättat om i tusentals år och säker längre än så. Om sanningen nu ska vara så sann som möjligt för alla så är just mätbarhet något som garanterar detta.  Och även om kvanttysken är gudomlig så är den också mätbar. Det har ingen gudomlighet någonsin varit. Därför ser Syntopismen kvantfysiken som mänsklighetens nästa mål. Syntopismen menar till och med att denna vetenskap kan dölja något djupare som är större än mänskligheten. Även om så inte är fallet är det den framåtskridande rörelsens idé att ta reda på det och därmed är det evolutionsetiskt.

För att nå detta gudomliga mål behöver vi hela tiden evolvera och fortsätta ta fram teknologi för att kunna utforska dessa vidunderliga mysterium. Vi har hela tiden rört oss framåt med hjälp av teknologi som motor och den drivs av en av våra grundkänslor: nyfikenhet. Om detta varit sant därför att tiden fört oss hit via evolution och exoevolution så är vårt uppdrag att fortsätta i denna sannings tangent mot det nya okända målet i kvantfysiken. Men om vi inte kan förstå den – hur ska vi då hantera det? Det kanske inte är upp till oss. Det kanske är upp till den nya maskinella intelligensen?

Börja läsa kapitel 2 Evolutionsetiken

Gå vidare till nästa sammanfattning: kapitel 3: Den feminina och maskulina kulturen

Innehåll

Hem