Sammanfattning: Kapitel 3 Den feminina och maskulina kulturen
Texten är en transkribering av videon som sammanfattar kapitel 3 Den feminina och maskulina kulturen
Om etiken binder oss samman så är resultatet av denna sammanfogning: kulturen. Det är trots allt kulturer som ska möta den artificiella intelligensen. Och allt är kultur. Kulturer är i sig större än nationer för de tränger in över nationernas gränser och de tränger in innanför människors gränser. Samtidigt kan kulturer vara bräckliga institutioner till och med inom samma land där det enda som binder samman folket är landslagsfotboll och språket.
Kulturer innebär gemensamma idéer kring det gruppen förhåller sig till. Det är vad som fjättrar samman gruppen och det vilar på en etik som vi talade om i förra avsnittet. Men kulturer är föränderliga. De rör sig genom vårt absolut tid och uppvisar en stor mångfald. Hur många kulturer som finns i världen är omöjligt att säga. Men om vi vill finna minsta gemensamma nämnare som vi kan applicera evolutionsetiken på – hur ska vi då närma oss kanske tiotusentals om inte hundratusentals kulturer? Jo via något som vi kallar för rotsystem.
Rotsystem
Ett rotsystem innebär en förenkling av komplexa företeelser. Det är nödvändigt att gå tillbaka till grunderna då systemen blir för svåra att förstå. Syntopsimen försöker göra det med idén om den absoluta sanningen men också med idéen om kulturen.
Då jag studerat kulturer inför detta arbete så slog det mig till sist att det egentligen bara finns två kulturer i hela världen som alla andra kulturer bygger vidare på. Genom att studera de två borde man kunna hitta ett system eller en teori som visar varför kulturer förändrar sig och vad som får dem att förändra sig. Det ska redan här sägas att jag byggt detta system utifrån egna antaganden och tankar och därmed är det inget som sätts i bevis. Men över åren har jag kunnat använda systemet och på så sätt ringa in många många många olika människors idéer och tankar och förstå dem bättre genom den uppställning som görs i detta kapitel. Jag hoppas du kommer kunna göra detsamma. Jag menar att det är lättare att förstå saker då man ser dess sammanhang. Det föranledde mig till den kulturteori som nu följer. Då man väl behärskar det så finner jag i alla fall det utmärkt som verktyg att greppa skeenden i världen på ett möjligen förenklat men lättare sätt. I kapitlet kommer du få också mängder med exempel på hur du kan använda systemet på konkreta händelser.
Eftersom vår komplexa tid i digitalismen hela tiden vill förskjuta sanningar, manipulera fakta och skapa mängder av rörelser så är sanningen och tilliten vår viktigaste byggsten. Den är så viktig att vi har byggt in den i vår nya etik från förra avsnittet. Därför blir det av intresse att försöka förstå varför kulturer beter sig som de gör.
Maskulin och feminin kultur
Oavsett debatten kring kön så är maskulinitet och femininet så djupt rotat i människan att det är en omedelbar och självklar igenkänningsfaktor vilket gör epiteten utmärkta att bygga kulturer kring. Det ska omedelbart sägas att kulturer inte är kön. Maskulin kultur kan innehålla en majoritet av kvinnor och feminin kultur kan innehålla en majoritet män. Ofta då jag diskuterar detta rotsystem så blir folk lite irriterade på benämningarna maskulin och feminin så jag säger det på en gång. Det ena är inte sämre än det andra: istället kompletterar de varandra om de fogas samman på bästa sätt. Men det är dessvärre det som verkar vara problemet.
Kulturernas feminina eller maskulina karaktär består av markörer som kännetecknar kulturerna – där de maskulina bär traditionella hårda markörer så som jakt, vapen, tävling, fysik, fysisk aggressivitet medan feminina kulturer bär klassiska mjuka markörer så som ömhet, moderskap, passiv aggressivitet, vård eller trygghet. Det här är ingalunda ett sätt att förminska eller förstärka den ena kulturen framför den andra. Dessa markörer är helt neutrala i vårt system och det ska jag strax beskriva.
Vissa markörer skär över båda läger. Trygghetsmarkören i den feminina kulturen kan vara sammanhållningen i en krets av social karaktär medan trygghet i en maskulin kultur kännetecknas av att alla vet exakt vad de ska göra och när då bytet ska fällas.
På dessa enda två kulturer kan sen alla världens kulturer byggas. Men de tillhör alltid en rot: den maskulina eller den feminina. I den bästa av världar kan dessa kulturer påverka varandra och ge en optimal utveckling vilket vi ska se strax.
Ska vi exemplifiera en feminin kultur så kan vi ta den svenska kulturen. I forskaren Gert Hofstedes litteratur karaktäriseras den svenska kulturen som världens mest feminina kultur. Det sägs nu att Norge som land gått om Sverige i detta. En typisk maskulin kultur skulle kunna vara islam med markörer av ett starkt patriarkat och strikt hierarki.
Syntopismens kulturteori
Så vad är en kultur? Rent fysiskt består en kultur av ett antal individer. Men vi har också här sagt att vi använder två mallar och definierar en kultur utifrån en av dem. En MMA-klubb har en viss kultur och vi klassar den troligtvis i Syntopismens namn som en maskulin kultur därför att det sannolikt förekommer fler maskulina än feminina markörer i den.
Kulturer förändras över tid och i förra avsnittet kom vi fram till att tiden är en absolut sanning. I det här kapitlet diskuterar vi också ett annat absolut nämligen jämvikten. Jämvikten säger oss att ingenting någonsin är helt statiskt – det finns alltid något annat som kommer att påverka en stabil konstruktion. På så sätt befinner sig ingenting i konstant jämvikt. Det förklarar ju också vår framåtskridande rörelse från förra avsnittet. Det här innebär ju att kulturer ständigt påverkas över tid vilket gör dem oförmögna att bli statiska. De är alltid i rörelse precis som civilisationen enligt evolutionsetiken.
Men i vilket perspektiv påverkas kulturer och varför är det viktigt? Vi är alla individer i grupper och kulturer. Att förstå hur kulturer påverkas är att förstå hur vi påverkas och varför. Vad driver en kultur att vara elitistisk och aggressiv då en annan kultur är tillmötesgående och omsorgstagande eller varför inte båda två på samma gång? Varför reagerar kulturer på olika sätt då de utsätts för samma saker? Vad är det för symptom vi bör leta efter och hur bör vi förstå dem? Det är helt enkelt en del i vår etik och vår väg framåt mot kvantfysik och förståelsen för den artificiella intelligensen.
Precis som vår tid på jorden avgränsas av tiden med avseende på födelse, liv och död så har kulturer samma cykel. Låt oss då titta på de två olika kulturerna och se vad det är som gör att de föds, dör och förändras. För att försöka förstå hur det här gå till har Syntopismens en kulturteori. Den bygger på att en kultur kan befinna sig i 4 olika faser.
Som du kan se på figuren i bild så har vi 4 kvadranter som betecknar 4 olika faser. Faserna är olika cykler i kulturens livstid. Kulturen kan röra sig fram och tillbaka mellan dessa 4 faser på grund av något som vi kallar fenomen. Fenomenen påverkar den så kallade tyngdpunkten. Den är en symbol för i vilken fas som kulturen befinner sig i samt hur långt in i fasen den är. I figuren är tyngdpunkten cirkeln i mitten och den är tänkt att röra sig längs faserna. Hoppas du är med så långt. Låt oss nu se över de 4 faser en maskulin eller feminin kultur kan befinna sig i.
I Evolutionsfasen så föds kulturen. En kultur kan födas på olika sätt. Precis som stjärnor bildas av stoft från andra stjärnor som förintats så kan kulturer bildas av rester av andra kulturer som existerat. Där är stoftet dock enskilda individer eller fragment som bär med sig rester från den gamla kulturen. Det är här som kulturen definieras som maskulin eller feminin.
Här springer kulturen likt ett nyfiket barn på en sommaräng omedveten om alla faror, redo att ta in alla intryck och formas till något nytt. Till vad, avgörs av kulturens population av individer- det vill säga alla de som delar kulturen. Det är deras tolkning av fenomenen som träffar kulturen som avgör hur kulturen kommer se ut. Fenomenen bär alltså markörer som tolkas av individerna i kulturen och gör den maskulin eller feminin. I efterföljande faser förstärks istället maskuliniteten eller femininiteten som bildats av fenomenen men kulturen kommer aldrig att byta epitet.
I Oscillationsfasen har barnet vuxit upp till en vuxen person och är redo att ta ansvar för intryck och finna samarbeten som utvecklar henne även om det krävs att man tar till sig av andra idéer som man kanske inte alltid skriver under på. Brist på erfarenhet kan dock locka kulturen över till en mörkare sida om man så vill där saker upplevs hotfullt, lockande att ta till sig med våld eller rent av en vilja till makt. Men i den här fasen så finner de feminina och maskulina kulturerna det bästa utbytet med varandra. Så länge de lyckas stanna här så skaffar de sig kunskaper och erfarenheter och bygger en konstruktiv och god rörelse framåt.
I Protektionistfasen har kulturen påverkats av idéer av misstänksamhet eller makt som påverkar omgivningen och den ställer sig beskyddande mot andra kulturer. Det kan förvisso ske av goda skäl eller av ren maktlystenhet och känslor. Vilken av dessa två inställningar som kommer inträffa avgörs av något vi kallar för falska och äkta ledare vilket förklaras utförligt i texten och som jag starkt rekommenderar dig att läsa för att förstå djupet i teorin.
I Hyperfasen som är vår sista fas, så råder det en social kamp i de fall då kulturen är feminin eller en fysisk kamp i de fall då kulturen är maskulin. Kampen förs mot det som inte gynnar kulturens mål. Hyperfasen kan enbart avslutas med förintelse eller återgång till den förra fasen – Protektionistfasen – genom att fenomenen pressar tillbaka tyngdpunkten.
Men hur når kulturen dessa olika faser? Jo, faserna uppnås genom att tyngdpunkten förflyttas fram och tillbaka över faserna. Enligt vår kulturteori så påverkas kulturen alltid av något vi kallar fenomen och det är dessa som flyttar tyngdpunkten. Vi kan se fenomenen som för kulturen observerbara partiklar som ”läcker” från andra kulturer eller skeenden i naturen och från fysiska objekt. Fenomenen läcker då till den kultur vi vill studera. Med det menas att individer i kultur A observerar fenomen som utövas i kultur B. Därmed tar de till sig av fenomenen från kultur B och tolkar dem för att sedan ta ställning till hur de vill applicera dessa fenomen i sin egen kultur A. Blir de negativa eller positiva? Maskulina eller feminina? Ett exempel på fenomen kan vara en metod på en förskola, en värdegrund på en arbetsplats eller strikt disciplin på en MMA-klubb.
Är det nu så att fenomenen bär på en maskulin eller feminin markör och att de är mängden av dessa som avgör om kulturen blir feminin eller maskulin? Nej. Så är det inte. Istället är fenomenen helt neutrala till dess att de observeras av kulturen. Det är alltså kulturen som gör tolkningen av fenomenen – inte fenomenen som formar kulturen. Eftersom kulturen består av individer så uppstår tolkningen hos individerna och den gemensamma övervägande tolkningen ger fenomenet tre egenskaper: Hur starkt tolkas det? Uppfattas negativt eller positivt av den mottagande kulturen och tolkas det som maskulint eller feminint? Det är dessa tre egenskaper avgör tyngdpunktens förflyttning.
Ju mer kulturen tolkar in i fenomenet desto högre blir den så kallade intensiteten för tyngdpunkten och desto längre förflyttas då tyngdpunkten längs faserna. Med mycket starka intensiteter så kan tyngdpunkten till och med hoppa över en fas och landa i nästa vilket till exempel kan ske vid ett direkt hotande krig.
Banorna
Varje fas har också 4 banor. Banorna ger kulturen olika inställningar till läckande fenomen och det är därför av vikt att förstå var tyngdpunkten hamnar.
Då den lodräta förflyttningen av tyngdpunkten beror på intensiteten så bestäms den vågräta positionen i fasen av tolkningen av fenomenet: upplevs det maskulint eller feminint samt upplevs det positivt eller negativt.
Till exempel: om vi har en feminin kultur A som består i en förskola där man förespråkar ömhet, icke-våld, mjuk pedagogik och att premiera lugna lekar så kommer mötet med en annan förskola på lekplatsen med motsatta ideal – Kultur B – tolkas som negativt maskulin av kultur A. Om den andra förskolan istället har liknade ideal kan den kultur B tolkas som positivt feminin av kultur A. Vi kan inte räkna ut hur en kultur kommer tolka fenomen men vi kan ana det beroende på dess historik. Men däremot kan man i efterhand förstå varför vissa kulturer börjar bete sig på olika sätt genom att använda detta synsätt.
Kulturteorin innehåller fler epitet än de vi tagit upp här men denna grova sammanfattning ger dig en god bild av hur man kan applicera den feminina och maskulina kulturen på de flesta kulturer. I slutet kapitlet finns också många exempel som förtydligar detta.
I kapitlet förklaras också hur banorna du ser i figuren fungerar i praktiken och vad som sker mer i detalj då tyngdpunkten flyttas. Vi tar oss också an begreppet kultur på ett djupare plan och gör då kulturteorin mer begriplig. Kulturer finns överallt: de är i våra liv på många plan; privat, i yrkeslivet och på våra sociala nivåer. Vi måste förstå dem. Det är något som avsnittet om gränser kommer uppmärksamma i nästa kapitel
Konsolidering identitärism, abjektet och fetischen
Innan vi avslutar detta avsnitt vill jag ta upp en annan del av kapitlet som har med kulturen att göra. Vi ska inte här gå in på hur det kopplas mot kulturerna men i dessa tider tycker jag det är en stor nytta att känna till det och jag illustrerar det med ytterligare en figur.
I den förra figuren såg du ordet Progression vid varje fas. Där hittade du också begreppet identitär och konsoliderande. De här begreppen är ytterst intressanta. En kultur som är konsoliderande är övertygad om idén om målet som drivkraft för dess rörelse framåt. I Syntopismen kallas målet för de konsoliderande kulturerna för fetischen. Det är en punkt mot vilken vi rör oss för att vi tror att om kommer dit så kommer vår etik att fullföljas. Som Moses ledde egypterna mot det förlovade landet så tänker sig Syntopismen idén om en konsoliderande kultur som har fetischen som mål. Här föreligger ingen fiende som måste övervinnas för att man ska nå målet. Fiender kan finnas på vägen och de elimineras med självförsvar men det är inte det som är idéen för den konsoliderande kulturen. Målet är målet i sig. I Syntopismens fall rör vi oss mot kvantfysiken och uppfyller på vägen mängder med delmål som vi diskuterar djupare i texterna.
I den identitära kulturen däremot så är målet alltid förintandet av en fiende vilket vi här kallar för ett abjekt. Det stora problemet som de flesta säkert inser är att då målet är uppnått – det vill säga förintandet av abjektet – finns längre ingen fiende och kulturens anledning att existera upphör omedelbart. Då ingen kultur vill förintas så måste nya abjekt uppfinnas för att kulturen ska fortsätta existera. Här finns inget mål som konsoliderande krafter att förenas kring för att nå en fetisch. Här finns bara förakt mot en tänkt fiende som man säger sig ska förinta men som man inte får förinta eftersom det då dödar kulturen. De identitära kulturerna gör man klokt i att undvika för de bidrar inte till ett mål mer än förgörelsen. Exempel på dessa är nazism, rasism eller maoism. Men även kulturer från våra dagar som BLM eller senare vågens feminism.
Maskulina och feminina kulturer kan vara identitära så väl som konsoliderande och alla kulturer är antingen det ena eller det andra. Med den här insikten blir dina studier av kulturer ännu mer givande och jag rekommenderar dig att ta del av kapitlet i sin helhet.
I kapitlet bygger vi också vidare på det här och talar om vad som skiljer hård och mjuk makt och hur den feminina kulturen kan kamouflera den mjuka makten till något som författaren Vilhelm Moberg kallade för demokratur.
Men vad är det egentligen i kulturen som tar emot och tolkar informationen som sen förflyttar tyngdpunkten längs faserna och banorna? Jo det är ju individerna själva. Det är ändå just dessa individer som tolkar fenomenen och det sker via deras hjärnor. Så för att nå den djupaste förståelsen för hur etiken och kulturen skapas så måste vi ta reda på hur fungerar våra hjärnor och varför reagerar vi som vi gör? Varför kanske du ändå frågar? Jo för att vi har en sista fråga kvar: vad är egentligen artificiell intelligens? Den kan inte besvaras utan att vi borrar oss in i vårt sista resmål om hjärnan. Det är till syvende och sist den som formar etiken som ligger till grund för kulturen. Och utan dessa tre komponenter kan vi inte förstå om AI i sitt slutskede är mänsklig eller ej vilket är frågan som vi till slut måste ställa oss ju längre tekniken avancerar. Och tekniken kan vi inte stoppa. Det lärde vi oss av evolutionen. Av dessa nödvändiga skäl ska vi i nästa avsnitt försöka förstå hur vår hjärna fungerar och vad den gör med oss och om vårt djupa mänskliga i tänkande och om fri vilja ens existerar? Om den inte gör det – vad gör det då det oss till i förhållande till den artificiella intelligensen?
—
Det här var en grov förenkling av vad kulturteorin och maskulin och feminin kultur innebär. Vill du dela tankar och funderingar så gör det i kommentarerna nedan. Du kan nedan också gå till en utskrift av den här sammanfattningen. Men tyckte du att det här var intressant så ska du absolut läsa kapitel 3 på syntopism.com. Kapitlet heter Maskulin och feminin kultur och tar tex upp mer om banorna och deras skalor, mer om abjektet och fetischen, identitärism och konsolidering. Vi talar också om den kulturella masochismen och hur den skadar kulturer inte minst i väst, den mjuka respektive hårda makten i de olika kulturerna, hur kulturer faktiskt är i hyperfasen och inte minst många exempel på hur man kan tillämpa kulturteorin i praktiken. Det finns mycket mer att hämta i kapitlet som inte nämns i den här sammanställningen och jag rekommenderar det varmt om du tycker det här har varit intressant. Eller gå direkt till avsnitt 5 om hjärnan. Hur fungerar den i vår etik och vad gör den oss till i den era den aldrig någonsin beträtt: digitalismen. Tack för att du har lyssnat.
Börja läsa kapitel 3 Den feminina och maskulina kulturen
Syntopism 