Slutledning – Relationen AI – Maskin

Det här kapitlet är annorlunda för jag kommer utgå från mig själv och min berättelse som jag inledde kapitlet med. Men inte som ett porträtt av mig utan med en idé om hur AI inte bara får en relation till oss utan också kan användas för att förbättra vår relation. Det är något helt annat än det jag hade tänkt avsluta med men egna upplevelser under slutfasen av texterna förändrade hela min syn på hur vi kan använda AI och vad AI kanske kan bli tillsammans med oss istället för något som kanske efterträder oss. Förhoppningen är vag men det finns en metod och oaktat dess resultat så får du konkreta handfasta råd du kommer behöva i tider av digitalismen då din data och allt du tänker och erfar är allmängods och en vara på marknaden. Med dessa fem kapitel tar vi och förklarar: vad ska jag med allt detta till vilket mynnar ut i en diskussion om hur du möter digitalismen och allt den för med sig. Det är din behållning och bokens slutresonemang. Hur gör den här kunskapen dig till en bättre människa i det digitala samhället. Men framförallt så introducerar jag ett begrepp som bygger på min egen erfarenhet och som jag med studier vet är dig och mänskligheten till personligt och kollektivt gagn. Jag vågar nästan lova det.

Om du orkar dig igenom alla dessa sidor så är behållningen den att du förmodligen blir klokare, förstår skeenden i världen bättre och kan diskutera med dina vänner på ett bättre sätt. Och jag hoppas att du efter dessa texter frågar: hur kom du fram till det du kom fram till snarare än att hävda att du har rätt. Nyfikenheten är en primär grundkänsla. Det är faktiskt det som tagit civilisationen ända hit. Den är helt enkelt underbar. Det är i alla fall min egen erfarenhet efter sju års arbete som komprimerats hit.

Och apropå sju år. Filosofen Alexander Bard lär ha sagt att du inte kan förstå någonting ur ett tweet. Vill du förstå helheten ska du gå till ett uppsats eller skrift som tweeten bygger på. Därefter går du till de böcker som hon refererar till i den texten. Med det sagt: denna text är cirka 250 A4 sidor med 10 punkters typsnitt med enkelt radavstånd. Det kommer ta tid att läsa igenom. Och med det sagt så är den ändå kort. Skulle jag skrivit den i sin fulla längd skulle den säkerligen blivit fem gånger så långt. Därför har du en litteratur och medielista där du kan förkovra dig i de ämnen som tilltalar dig mer i texterna. Jag refererar ofta till den.

Avslutningsvis ska sägas att Syntopismen kan te sig – men vare sig vill vara strukturell eller reduktionistisk – vilket på svenska betyder att man försöker tratta ner hela världen i ett begrepp för att ge den korrekta världsbilden samt att man försöker förenkla saker vilket kan göra att man tappar detaljerna. Ofta är det lärda herrar som upprörs över detta. Vad jag menar är att vi inte längre har tiden att låta denna lärda elit få unna sig lyxen att diskutera dessa eviga existentiella frågor för sig själva. Digitalismen som sådan ställde inte dessa frågor innan AI men det är med AI som vi är tvungna att ifrågasätta oss själva.

Artificiell intelligens är här och ledande forskare inom AI menar till och med att vi skulle behöva dra ur kontakten för att låta mänskligheten komma ikapp. Till och med de som leder AI-utvecklingen har sagt detta. Men politik och gamla system förstår inte det som är på väg att ske. Hur ska då vi andra kunna göra förstå allt, medan den gamla elitiska filosofiskolan skrockar belåtet åt oss. Vi behöver helt enkelt texter, video och ljud för att förstå vad som sker. Jag har samlat på mig mängder av dessa och satt samman det med gamla tänkare och idéer över historiens gång. Sedan har jag försökt just förenkla det för jag vet att vi idag har ett medielandskap där vuxna människor inte orkar se mer än 5 sekunder av ett klipp innan de ser nästa. Det är en sjukdom som fördummar oss. Jag har inga 5 sekunder att erbjuda men jag har förstått problemet och därmed försökt förenkla mina kunskaper så du sedan själv kan bygga på dem bland annat med nyss nämnda lista.

Till sist: Syntopismen är ingen sanning. Ju förr vi inser det desto bättre. Som vi ska se redan i kapitel 2 existerar ingen absolut sanning utan sanningen existerar på en skala (se kapitel 2 och 3). Det är inte min avsikt att tala om för dig vad du ska tycka eller skina i min upphöjdhet och förmedla Budskapet av vishet till dig. Syntopism är min egen idé om problematiken som vi står inför och en möjlig väg genom den. De som vill ta till sig den är välkomna att göra det men om du anser att det är vansinne och har egna idéer så ska du följa de vägarna. Det är inte min tanke att vi ska enas i en enda stor gruppkram för den existerar inte vilket ni som väljer att läsa hela texterna kommer förstå. Istället kan vi forma små gruppkramar (eller inte ens det – se det som samarbeten (kapitel 3 om den samarbetande fasen)) som i vissa fall samverkar med andra grupper (se kapitel 3 om fenomen) då det är av godo för historiens gång (se kapitel 2 om den framåtskridande rörelsen). Alla blir salig på sin fason och ingen ska göra den strukturell. De strukturella approximativa sanningar som finns är nödvändiga för att hålla samman världen med de är få och inte skapade av människan – i bästa fall härled ur (se färgen röd i kapitel 2).