Livet som derivat av tiden

Liv! Utan liv finns ingen tanke och därmed kan man inte tro. Utan liv finns ingenting utom död materia. Och då etiken handlar om samspel mellan individer är detta vi vill undersöka då död materia inte behöver etik.

Livet är alltså grunden till etikens första tes om tro på tid i form av rum och metafysik.

Om vi för ett ögonblick minns vårt diffusa mål om kunskapssträvan så valde vi det målet därför att vi behöver teknologin till att driva civilisationens överlevnad. Utan teknik skulle vi vara kvar på savannen och i bästa fall inte vara utdöda men det skulle vi troligen eftersom vi inte anpassat oss till omständigheterna. Att anpassa sig kallas för evolution och är fundamentalt för allt som lever. Att då välja överlevnad som en fundamental del av vår etik verkar rimma med vårt mål. Överlevnad driver därmed livet. Livet är att överleva. Minut för minut. Sekund för sekund.

Vår tro på tid och händelser som skapar kemiska processer får oss att vilja överleva vilket är processen som driver livet.

Ren och skär överlevnadsinstinkt! Att livsformer med läger medvetandeform som troligen inte har en tro också äter gör inte att vi inte kan tro på överlevnad. Just eftersom vi är utrustade med medvetande så blir tron automatisk. Vi tror på nödvändigheten att finna nästa måltid för att överleva.

Vi vet faktiskt inte varför vi vill överleva men vi vet att vi har mängder med system och metoder för att överleva och vi har överlevt sedan livet först kom till jorden. Teknikerna finns i vår hjärnas mest fundamentala mekanismer som kallas sök och lustsystemen (se kapitel 4) men de finns inte bara i dessa utan i nästan alla system som driver oss. Men överlevnaden är mer fundamental än så. Den behöver inte fancy hjärnverksamheter av människans dignitet för att driva liv. Den finns hos encelliga djur så som amöbor det vill säga organismer med en enda cell. Amöbor reagerar på sin omgivning genom kemotaxi, vilket innebär att de rör sig mot eller bort från kemiska signaler. Detta kan ses som en form av ”instinktiv” respons på att hitta näring (som bakterier eller andra små organismer) eller undvika faror (som gifter eller ogynnsamma miljöförhållanden). Deras beteende är alltså inte baserat på medvetet tänkande, utan snarare på enkla biokemiska processer som hjälper dem att överleva och reproducera sig.

Så, även om amöbor inte har en medveten överlevnadsinstinkt som vi förstår det, är deras rörelser och interaktioner med omgivningen ett resultat av grundläggande biologiska mekanismer som hjälper dem att upprätthålla livet.

Vi kan säga faktiskt säga att livet blir till ett derivat av tiden då livet är beroende av tid. Som vi ska se kan vi förfina detta derivat till något som passar vår etik mycket bättre – evolutionen – men tills vidare diskuterar vi överlevnaden som nödvändighet till livet. Vi vill överleva. Varför vet vi inte. Att det är så vet vi. Då får vår etik utgå därifrån och ingen annanstans ifrån. Och etikens överhängande mål, vår idé om att ha en kodex för vår sammanhållning mynnar ut i att ta reda på varför vi vill överleva. Vi överlever kanske för att vi ska förstå varför? Livet rör sig i tiden. Är då inte livet som kärna, rörelsen som förhållande och tiden som kontext en sanning värd namnet?