Det objektiva absolutet och den individuella upplevelsen

Det objektiva absolutet innebär att det vi fram tills nu observerar eller erfar alltid inträffar, observeras eller erfars på samma sätt, oberoende av vem som utför observationen eller förnimmer erfarenheten.

Den individuella upplevelsen innebär att varje individ tolkar sin observation eller erfarenhet på ett för henne unikt sätt som inte kan jämföras med någon annan.

Allt däremellan är en skala. Ju längre ut vi kommer på skalan desto mer erfar individen det hon observerar eller förnimmer som en absolut sanning – objektiv eller individuell. Det objektiva absolutet kan inte vara annat än approximativt vilket vi konstaterade tidigare. Och vem är egentligen människan att peka ut en fullkomligt absolut sanning? Varför i hela friden skulle vi besitta en sådan omnipotens?

Men vem placerar ut sanningen på skalan? Det gör du. Andra kommer alltid försöka göra det åt dig: vänner, akademier, medier, politiker, företag… men det är du som är ansvarig för din tolkning av upplevelsen och därmed utplaceringen av sanningen på en skala. Det är nu det blir farligt.

Att vi inte kan definiera sanningen som ett objektivt absolut är mer än ett problem:

• Då alla kan placera ut sanningar på skalan som de tycker passar dem så uppstår kaos och vi kan inte enas om att något. Det innebär att vi inte ens kan enas kring att färgen grön är grön och det är då trafikljuset talar om att det är klart att köra.
• Då alla äger rätt till sin egen tolkning av det som upplevs vara sant så kan människor med makt också tvinga in andra människor i idén om vad de vill få till sant. Vi har tidigare nämnt nazismen men här finns också klimatismen, feminismen, marxismen, kapitalismen och inte minst religionen. Sanningar kan införlivas medelst mjuk eller hård makt (se kapitel 1).

Det här är två problem men det är problem som gör oss till just människor och inte maskiner för att föregripa det sista kapitlet en aning. Då vi placerar ut sanningar helt baserat på våra upplevelser så är det våra erfarenheter som styr. Dessa kan vara empiriska och vetenskapliga och hamnar då närmare det objektiva absolutet. Eller så är det våra känslor som styr och då hamnar de närmare den individuella upplevelsen. Våra känslor är de som gör oss mänskliga och det är de som bland annat ligger till grund för våra tolkningar. Låt oss nu exemplifiera skalan med dessa exempel: färgen blå är blå. En sten faller till jorden då man släpper den. Godhet är detsamma som att göra gott. Socialdemokrati är bra för folket.

1. I det första fallet så säger vi att blått är blått. Men det är omöjligt för oss att veta att det jag uppfattar som blått också uppfattas på exakt samma sätt av dig. Vi vet inte hur du uppfattar blått och hur jag uppfattar blått. Däremot verkar det visa sig att vi uppfattar färger på samma sätt eftersom trafiksignalen röd gör att vi stannar och trafiksignalen grön gör att vi kör. Men det är inte bevisat att färgerna är identiskt samma mellan individer eftersom vi inte kan kliva in i en individ och uppleva exakt vad hon upplever. Det är säkerligen möjligt att mäta detta och det gör detta tillsammans med vår observerbara erfarenhet tar oss ett så nära ett objektivt absolut vi kan komma.

• Med vetenskaplig empiri och beräkningar så kan vi säga att en sten alltid kommer att falla till jorden om vi släpper den och den kommer falla med samma hastighet. Däremot så kan yttre faktorer påverka stenens rörelsebana. En kraftig vind. En massa som omger stenen som har högre densiteten luft. Eller att gravitationen plötsligt förändras.

Ja men är ändå inte gravitation en sanning? En sten faller ju alltid till marken. I samma ögonblick vi påstår sådant måste vi överväga vad som brukar kalla den svarta svanens teori. I korthet innebär den att vi trodde att alla svarta svanar var vita till dess man faktiskt fann en svart svan i Australien på 1600-talet.

Den svarta svanens teori, som formulerades av Nassim Nicholas Taleb, handlar om hur osannolika och oförutsägbara händelser kan ha enorma konsekvenser. När vi pratar om att utfall inte alltid är förutsägbara eller att samma förutsättningar kan leda till olika resultat, är detta centralt i Talebs teori.

En svart svan-händelse är något som inte kan förutsägas baserat på tidigare erfarenheter och som har en stor påverkan när den inträffar. Efter att händelsen har inträffat tenderar vi att rationalisera den och tro att den var förutsägbar, vilket är en form av efterklokhet.

Talebs teori utmanar idén om att vi kan förutsäga framtiden baserat på historiska data och betonar istället vikten av att vara förberedd på det oväntade. Detta innebär att vi måste erkänna och acceptera osäkerhet och variation i utfall, och att vi inte alltid kan förlita oss på att samma förutsättningar kommer att ge samma resultat.

Ett exempel på detta är finanskrisen 2008, som var en svart svan-händelse. Trots att många ekonomiska modeller och experter inte förutsåg krisen, hade den en enorm påverkan på den globala ekonomin.

Då det gäller den fallande stenen är det troligt men inte bevisat med all övertydlighet, att den kommer att falla till marken nästa gång vi släpper den. I teorin kan jordens gravitation upphöra därför att jorden plötsligt förminskas till yta och densitet och gravitationskraften då förändras. Det är ytterst osannolikt men teoretiskt möjligt då vi kan finna möjligheter till en sådan förändring samt räkna på hur det skulle förändra gravitationen. Du invänder kanske att absolutet tiden också kan upphöra i nästa sekund. Det är riktigt men vad innebär att tiden upphör? Vi kan fysiskt förstå vad som sker med stenen om gravitationens förutsättningar fysikaliskt ändras men på samma sätt säga att tid upphör, vänder eller försvinner förutsätter också att vi kan beskriva varför och vilka effekter det får. Eftersom tid aldrig upphört vet vi inte något om det. Men däremot har vi sett kroppar påverkas av gravitation på olika sätt. Så länge vi inte kan göra det förblir det i Syntopismen förutsättningen för att betrakta tiden som absolut sann.

Vidare är gravitation inte konstant. Den är föränderlig i förhållande till den utövande kroppens massa. Detsamma gäller andra upplevda absolut som färger eller temperaturer. Tidens absolut förhåller sig förvisso som mer långsam då kroppar färdas i höga hastigheter men skillnaderna är så minimala att de aldrig kan upplevas av människan. På så sätt så skulle vi kunna upphäva tidens absolut men som vi ska se längre fram så är människans tillvaro på jorden inte betjänt av att upplösa allt för att fysikens lagar säger så (se kapitel 4 – Medvetande). Istället bör vi avvakta att säga upp idén om tiden som absolut till dess kvantmekaniken eller fenomen i universum låter göra gällande att tiden faktiskt kan böjas och också ge oss möjlighet att färdas i den om det någonsin ens kommer att hända. Fram till dess betraktar Syntopismen tiden som ett objektivt absolut. Likaså är den fallande stenen nära nog ett objektivt absolut.

• Att godhet är att göra gott är däremot ingenting annat än ren tolkningsfråga. I de två nyss diskuterade fallen så är egentligen diskussionen inte så intressant såvida det inte handlar om en trafiköverträdelse där någon blir skadad eller ett fysikaliskt experiment där gravitationen spelar stor roll. Däremot så debatterar vi dagligen om vad som är gott och ont. Det här utgår från våra egna definitioner av gott och ont som är kulturellt, tidsepokknutna och genetiskt betingade. Det gör att sanningar som bygger på tolkningar är oerhört vanskliga och inte alls sanna. Det innebär att de inte är absoluta utan fortfarande uppfattningar eller upplevelser. Det här exemplet placerar vi långt ut mot ytterligheten Den individuella upplevelsen.

• Att socialdemokrati är bra för folket är forum för tolkning beroende på hur man uppfattar mänskligheten. Socialdemokratins bärande punkt är fördelningspolitik där alla ska få lika mycket av kakan. Det kan ses som en god handling men de som anstränger sig och riskerar mer ska alltså inte få ut något förutom kittlingen av en risk som inte kommer ge dem mer än någon annan? Är det ett gott sätt att tänka på? Det beror på hur man tolkar idén om vad livet och civilisationen ska uppnå. Det här exemplet placerar vi mitt på skalan.