Ditt vägskäl inträffar här

Jag har precis sagt emot mig själv. Nu har vi kommit så långt i att definiera sanningen att det är dags för mig att slänga in en stor brasklapp för min egen Syntopism: även om det som nu påstås är sant i resterande av dessa texter så är det inte alls säkert att du håller med mig och då kommer du heller inte kunna gå med på Syntopismen.

Då jag först konstaterar att det inte finns någon sanning så säger jag sen att tiden är det första absolutet. Jag har alltså konstruerat en sanning utan att kunna uppge varför den är absolut sann med mer än mina egna argument och så har etiska regler alltid skrivits. Vi kan inte skapa någonting utan en grund och den grunden måste komma från en idé. Dessutom säger jag att inga absoluta absolut finns utan att vi får nöja oss med approximativa absolut.

Det jag presenterar för dig är en idé. Om du inte accepterar de idéerna så är det vackert så. Du kommer kanske hitta andra system som passar dig bättre. Syntopismen är alltså enbart och endast en idé om sanningsdefinition för att bygga en etik precis som alla andra presenterade sanningar genom historien inte kan vara annat än idéer om sanning. Men om vi ratar alla dessa idéer är inget sant överhuvudtaget och om inget är sant har vi heller inget att förhålla oss till. Syntopismen är återigen inte en sanning utan ett sätt för dig att ge dig orientering i digitalismen. Om du vill använda den är upp till dig men det är här och nu du får bestämma dig om det som presenteras verkar vettigt.

Om vi med detta råder bot på det onda och det goda som derivat av kontexten genom att helt enkelt definiera sanningen på en linje med två olika extremer ser problemformuleringen ut så här:

1. Sanningen är en bristvara och det förminskar tilliten. Om tilliten förminskas så försvagas tilliten mellan människor vilket leder till konflikter och minskat utbyte av bildning och handel vilket krymper civilisationens möjligheter till kultur och kunskapsexpansion.
2. Vi befinner oss i kaos-fasen av det fjärde kommunikationsparadigmet. Vid det förra paradigmskiftet löste vi detta genom att orientera oss framåt mot ordningen.
3. Ingenting kan vara gott eller ont då det beror på kontexten.
4. Kontexten ändrar sig alltid beroende på aktuell kultur och tid. Därför finns ingen exakt etik eller moral.

Man kan argumentera för att sanningarna fortfarande är onda eller goda men det handlar då om individuella upplevelsen som är långt ut på sanningslinjen. Det onda och goda är inget annat än upplevelser som står för en individ och inga absoluta sanningar gällande för allt och alla. Kan vi hålla isär det har vi mer eller mindre i alla fall eliminerat den tredje punkten ovan. Ingenting kan vara gott eller ont utan istället är det mer eller mindre absolut sant. Den upplevda sanningen får stå för dig själv och kan inte appliceras på alla andra medan de absoluta sanningarna som fallande bollar i stort sett kan appliceras på det mesta. Det är just respekten i att tillåta andra att ha sanningar men inte låta den bli dina sanningar som måste bli utgången för vår fortsatta diskussion.