Att studera Syntopismen

Varför studerar man? För att lära eller för att utöva? Ett svar är skapandet. Skapande genom att bygga något från det man har lärt. Då jag påbörjade det som kom att bli Syntopismens arbete för 7 år sedan så hade jag ingen tanke på att skriva någon text. Men eftersom jag var tvungen att slå in på allt fler böcker, författare och ämnen ju mer jag läste så växte omfånget. Jag funderade länge på vad jag skulle göra med allt jag läste och till sist uppkom den här idén om en samling texter. Det fick bli så därför att jag inte kunde hjälpa att skapa idéer utifrån det jag läste om filosofi, idéhistoria, psykologi, AI och kvantfysik. En sammanställning av allt material fick helt enkelt bli min examination. Tentamen sker på så sätt att jag testar mina teser på alla möjliga människor från alla möjliga samhällsklasser med olika bildning. Om teserna verka hålla så hamnar de i texterna. Om inte så förkastas de eller omprövas beroende på vad jag kommit fram till i kritiken som givits mig.

Efter examen söker studenten jobb och jobbet ger henne lön. Min lön är dina ögon som löper längs mina ord. Eftersom de gör det i detta nu har jag inte bara lyckats tentera utan även fått jobb som uppenbarligen sköts så pass väl att jag kan erhålla en lön på framtida verk eller föreläsningar.

Jag får ofta höra av folk med entusiasm i röst: ”Jaha var studerar du då?” som svar på frågan vad jag jobbar med. Då jag svarar att jag studerar själv så sjunker entusiasmen till ett minimum därför att akademin som sådan, dess namn och rykte, är viktigare än vad du studerar för gemene man. Det här är ett socialt avtryck i väst som vi ska återkomma till och är både vansinnigt och dumt. Grekerna satt inte på akademier och studerade. De lärde av varandra och de kom fram till slutsatser i egna studier. Det fungerade på antikens tid och det fungerar ännu bättre nu givet all information du får fram med en knapp. Du måste bara lära sig att sålla och läsa texter på rätt sätt. Du måste kunna kritisera och efterfråga vem som skrivit vad på uppdrag av vem och för vilka pengar. Någon betalar och kontrollerar alltid informationsflöden oavsett om det är medier, förlag eller akademier. Idén om den fria informationen hör till ett tidigt 90-tal och beskrev en vacker men naiv utopi efter det kalla kriget. Det här är oerhört viktigt att tänka på då du tar del av till exempel ett sådant känsligt ämne som forskning. Statistik är också ett sätt att försöka lura oss. Vi kommer gå igenom sådant i de praktiska delarna av Syntopism. Det viktigaste av allt är att du är villig att utmana dina egna narrativ. Det kallas för att bygga en ny syntes och handlar till syvende om sist om att överge den förbannade stoltheten till förmån för utveckling. Vi återkommer till det i texterna. Och med detta säger jag inte att en kirurg ska skolas på internet. Men vissa ämnen, som dessa, kan skolas på egen hand och också examineras genom att de prövas mot hård kritik. Sedan är det upp till den studerande vad hon gör med det och hur väl hon lyckas.

Dock är just utmaningen av ditt narrativ är lika svårt som nödvändigt för att läsa Syntopismen. Det är svårt av den anledningen att du har en persona med dig i livet: ditt jag. Det jaget är byggt på olika grundstenar som programmerades innan och efter du föddes (se här hur psykologi, hjärnforskning och filosofi smälte samman i en mening – Syntopism). Att ifrågasätta dem är att ifrågasätta dig och därmed din existens. Då döden är ett av det sannaste vi vet så är det givetvis oerhört tungt att göra detta men det är precis lika tungt som det är givande. Så glöm aldrig att ifrågasätta dina narrativ (se gärna idén om Tes – Antites – Syntes i ordlistan). Dessa texter hade aldrig blivit av om jag inte själv hade varit redo för det. Hur det går till genomsyrar hela textmassan men du måste börja med att inse att din stolthet enbart är i vägen för dig. Att förändra är inte att förlora.

Men om du nu börjar studera på egen hand så låt dig inte nedslås av de som menar att du är obildad för att du inte läst på en akademi med tydlig agenda. För låt oss minnas: akademier är inte viljelösa drivande skepp på kunskapens hav. De har också ledare och någon som betalar dem. Det är därför föreläsare på en erkänd akademi i södra Sverige till exempel måste ha minst 40% av sin litteratur skriven av kvinnor – ett av otal exempel i akademiernas värld. Tror du att du på så sätt får en objektiv förvaltad sanning? Jag är osäker. Snarare tror jag att den digitala åldern förnyar sättet att ta till sig kunskap. Syntopismen är ett utmärkt exempel på hur det går till.

Tvärtom ska du med stolthet bära din kunskap. Du kommer märka att du hela tiden eskalerar i kunskap och snart kan föra debatter där folk har svårt att matcha dig – helt enkelt för att de stoppar korv istället för att bygga nya lager. Om dina nyfunna tankar kan väcka nya tankar hos andra så är allt vunnet och det är vad jag önskar med denna text för det är exakt det vi behöver i den här tiden.