Erövringar och överlevnad

Nyfikenheten är i sig inte nödvändig för överlevnad men den står för alla våra erövringar. Då vi säkrat behovet av mat, fortplantning, säkerhet och gemenskap så har vi tillfredsställt behovstrappans tre första steg och därmed är överlevnaden inte längre vårt primära problem. Nu handlar det istället om sociala och personliga erövringar samt erövringen av det fysiska rummet. Där träder vår nyfikenhet in. Grundkänslan som helt enkelt inte kan tiga still utan vill utforska omgivningen och vårt inre. Det är en del av oss vi inte kan säga nej till därför att det är en ren fundamental funktion i vår hjärna som vi kommer se över i kapitel 4. Nyfikenheten tillsammans med överlevnadsinstinkten gav oss teknologin som har tagit oss hit där vi är idag.

Men kanske har även erövringen tjänat oss i mer primitiva stadier. Erövringen existerar kanske som motor till överlevnad på savannens tid? Då en stam växer kräver den mer mark och mer möjlighet till föda. Kanske är det just den stam som utvecklats bäst som då måste erövra nya gränser för att överleva? I moderna tider idkar vi handel och diplomati men har heller inte samma behov av expansion då förutsättningarna är andra. Men gränsen vid tidpunkterna där erövring var eller är föremål för överlevnad är liten men hårfin.

Om vi ska koppla erövringen och överlevnaden till Maslows behovstrappa så skulle vi kunna lägga överlevnaden på de tre första stegen och erövringen på de två sista. Överlevnaden utspelar sig då med sex och födointag, trygghet och gemenskap i grupp. Erövringen kan sen vara inåtvänd i form av att lära sig älska sig själv och med det förverkliga sig själv. Eller så är den rumslig i form av att ta andra fysiska rum eller individer i besittning, alternativt som i vårt hyperindividualistiska samhälle samla på kärlek med hjälpa av alla till buds stående medel som teknologi.