Sammanflätning, tunneleffekter, variabler och kol

Kvantfysik är ett begrepp som absolut inte ska diskuteras här utan ska läsas in av er själva. Det går utmärkt att använda Litteratur och medialistan till detta. Kvantfysik är en mycket svårbemästrad vetenskap att förstå men kort sagt går den ut på att saker och ting inte alls är som vi uppfattat dem i alla år vi levt på vår jord. Som ett första exempel kan nämnas den omvända kausaliteten som menar att det vi gör nu kan påverka det förflutna. Det här innebär att allt vi känner om tid och rum måste utmanas. Inte ens tiden verkar vara ett absolut i kvantfysiken. Men! Eftersom vi inte bemästrar och förstår den än så är tiden fortfarande ett absolut till dess vi kan förändra det och det är dags för nya sanningar – panta rei! Vi har redan idag upptäckt hur kvantfysiken påverkar vår konkreta verklighet redan idag. Kvantfysik hjälper till exempel fåglar att hitta hem från fjärran länder genom att se magnetfält och geckoödlans förmåga att springa i taket. Men den gör sig också påmind i hissnande magiska gudomliga fenomen.

Begreppet om sammanflätning innebär att en partikel kan påverka en annan partikel även om de befinner sig på ett långt avstånd ifrån varandra. Sådana observationer har gjorts på avstånd mellan en satellit och en markstation på jorden. Ett annat exempel är tunneleffekten som innebär att partiklar lyckas ta sig igenom energimässiga barriärer som enligt fysikens lagar borde vara omöjliga att ta sig igenom.

Ett tredje exempel är följande: elementarpartiklarna är materiens minsta beståndsdelar. En av fysikens mest framgångsrika metoder för att förklara elementarpartikelfysik är den så kallade standardmodellen. Den säger att det finns 18 partiklar som förutsäger deras massa, laddning och en del andra egenskaper. Med hjälp av den lyckas fysikerna förklara i stort sett allt om elementarpartiklar. På så sätt kan man förklara olika skeenden i universum och i kroppar.

Om man inte lyckas hitta en teori som fungerar på det man vill undersöka så återstår att använda standardmodellen. Men det innebär att man måste använda 15 finjusteringar för att få den att fungera. Finns ingen teori som förklarar värdena på dessa 15 parametrarnas värde finns heller ingen vetenskaplig orsak att de har de värden de har.

Om elementarpartiklarna nu är universums minsta beståndsdelar så borde standardmodellen kunna beskriva hur intelligent liv kan uppkomma i universum. Standardmodellen ger oss alltså 15 värden vi inte kan förklara varför parametrarna innehar just de värden som de har. Men ännu mer hissnande blir det om vi ändrar ett av dessa värden det minsta. Det innebär att förekomsten av intelligent liv i universum mer eller mindre är uteslutet. Så frågan blir: varför är dessa 15 parametrar inställda på just dessa exakta värden? Har deterministerna ändå rätt? Eller finns en annan förklaring?

Ett avslutande exempel till sist som kanske är mer hissnande än de andra. Förutsättningen för allt liv är förekomsten av en kolatom. Kolatomens tillkomst sker genom att 3 heliumkärnor slås samman. Utan att gå in på hur och varför så är det på det viset att man inte vet hur dessa 3 heliumkärnor lyckas slås samman och bilda en kolatom. Vad värre är: kvantfysiken berättar att den heller aldrig kommer avslöja hur detta går till. Någonsin! Kontentan är att kvantfysiken döljer nyckeln till livets själva uppkomst!

Kommunikationsparadigmens kärna – information – bygger på att överföra information från en kommunikatör till en mottagare. Kvantfysiken förvägrar oss denna kommunikation och stryper alla paradigm för oss då den döljer livets uppkomst i kolatomen. Men även svarta hål håller information från vilka inget kan ta sig ut, Där kan kvantfysiken vara en pusselbit att förstå de svarta hålen mer.

För de två sista exemplen i förrförra stycket hänvisar jag till kapitel 11 i ”Jodå, Gud spelar tärning – Slump och struktur i vetenskapens nya världsbild” av Jan Blomgren, professor i tillämpad kärnfysik. Du kan läsa mer om boken i Litteratur och medialistan.

Syntopismen menar inte att allt löser sig så fort vi på allvar når ner till kvantfysikens nivåer. Kvantfysiken är givetvis ingen idé om en gud som löser alla individens problem med en evig himmel. Tvärtom lär kvantfysiken säkerligen ställa oss nya frågor. Men enligt vissa kvantforskare är vissa frågor omöjliga att få svar på redan nu. Där menar Syntopismen att det påståendet inte kan göras av den anledningen att den bara stämmer på mänskligt medvetande och att andra medvetanden inte utmanats i frågan.

Det mänskliga medvetandet ser ut att ha en gräns. Den gränsen kan möjligen manipuleras med teknik men det är uppenbart att maskiner är fullkomligt överlägsna oss i många uppgifter. Det finns en gräns för människan. Och gränser tillsammans med jämvikter som vi nyss nämnde ska visa sig få en betydelse längre fram. Så med det sagt: är kvantfysikens mysterier enbart för AI att upptäcka och vad reducerar det människan till? Vi kommer diskutera detta utförligt i kapitel 5. Jan Blomgrens ”Jodå, Gud spelar tärning” ger ännu fler och väl förklarade exempel på kvantfysikens mysterier och det är i detta som Syntopismen slutar: kvantfysik.

Kanske är det så att den slutliga frågan vi ställt oss i detta kapitel om varför vi lever ryms i kvantfysiken. Eller så är svaren där mycket större än mänskligheten själv. För frågan är om det är vi som är slutsteget i hela evolutionen eller om vi bara är ett pinnhål på vägen?