Olika tider ställer olika krav på människan. Vi inleder nu det fjärde kommunikationsparadigmet och det ställer en hel del krav på oss som våra hjärnor har svårt att hantera då de är kvar på savannen men denna tid – digitalismen – är så oändligt mer komplex än vad våra hjärnor är vana vid.
Vi behöver då en ny etik som svarar mot våra nya behov. Vi behöver också rotsystem som kan förenkla världen så vi kan bygga det komplexa på det.
I detta måste vi existera i en social samvaro vi kallar nätverk.
Vår existens består av detta nätverk i en tillvaro tillsammans i större grupper och för det behövs en tillit till varandra. Tilliten måste bestå av en kodex och den kallar vi etik. Moralen är handlingar som bygger på etiken. Etiken som skapar tilliten måste bygga vad så många som möjligt i gruppen kan enas om är sant.
Sanningar kan inte vara objektiva så länge som individer har olika tolkningar och de har olika tolkningar för varje individ är unik. Det bästa vi kan göra är att hitta sanningar som är så nära en sanning som alla kan acceptera som möjligt. Etikens syfte är att hålla oss samman för att nå våra mål. Målet för oss är kunskap eftersom det bygger tillit och utan tillit riskerar vi att bli misstänksamma och i värsta fall våldsamma mot varandra. Vi sätter därför ett kunskapsmål som vår sammanhållande etik ska hjälpa oss med att uppnå via utbyte av erfarenheter och nya insikter.
Sanningarna bestäms av kulturen och tiden som individen lever i och ganska lite av genetiken som trumfas av kulturen. Därför måste vi hitta sanningar som är sanna över tid och i alla kulturer. Eftersom kulturerna är så många kommer vi inte lyckas att tillfredsställa alla utan tvingas istället välkomna alla kulturer som vill hjälpa oss att bygga den nya etiken. Alla tider behöver en etik och vi behöver en för digitalismen. Det blev vår uppgift.
Vi fann med detta att kärnan måste förhålla sig till kontexten.
Då vi eliminerat kulturen ur den önskade universella sanningen återstår tiden. Vi definierar den som ett absolut – en absolut sanning. Den är dessvärre endast approximativt absolut sann men det är den kompromiss vi tvingas till då ingen människa kan säga att något är absolut helt sant.
Ur tiden finner vi att tiden måste ha en tro för att den ska existera för oss. Tron delas in i den metafysiskatron och den rumsligatron där den första handlar om att tro på att tiden existerar och den sistnämnda är tron på händelser, det vill säga att uppfylla kriterier för överlevnad via våra biokemiska påslag. Dessa två delar av tron är en slags dualism som gör att vi överlever fysiskt som mentalt. Eftersom livet blir ett derivat av tiden eftersom livet existerar i tiden så är livet i sig sant.
Nu verkar vi hittat en sanning i tiden men hur bygger man en etik på det? Om tiden är sann så måste vi ju kunna placera ut andra sanningar i förhållande till detta absolut. De kan vi placera ut på en sanningsskala där det objektiva absolutet är det mest sanna vi kan förhålla oss till där tiden tjänar som största absolut. Dess motpart är den individuella upplevelsen där varje individ upplever en egen sanning (som i vad man anser att en molnformation ser ut som).
Om tiden då är objektivt absolut så följer att livet och därmed evolutionen är objektiva absolut. Evolutionen blir då något vi kan använda som en etik därför det är den första extrahering av hela tankeprocessen vi gjort som har konkreta attribut. Detta attribut är att den som anpassar sig bäst har bäst chanser att överleva. Och eftersom överlevnad är ett derivat av absolutet tid så passar det oss utmärkt.
Vi har levt genom evolutionen i miljontals år men det är då vi uppfinner teknologin som vi lyckas ge evolutionen och vår egen utveckling en skjuts. Då det inte längre handlar om ren överlevnad fortsätter vi ändå utveckla teknologi på grund av vår grundkänsla av nyfikenhet. Civilisationen drivs framåt.
Vår etik strävade efter att hålla oss samman för att bidra till kunskap för att behålla tilliten men det visar sig också att kunskapen bidrar till utveckling som för oss framåt i tiden via den framåtskridande rörelsen via objektiva absolut och/eller individuella upplevelser som enbart är sanna för var och en. Teknologin är alltså motorn till evolutionen och vår strävan mot vårt kunskapsmål.
Kunskapsmålet blir konkret i kvantfysiken som döljer rent gudomliga gåtor och som kan rymma något större än mänskligheten. Om tiden är sann och alltid rör sig framåt måste det vara den plats dit vi till slut vill nå. Vi skapar nu evolutionsetiken utifrån detta: att nå bortom oss själva där kanske svaret om varför vi lever finns. Eller så finns där något ännu större… Det är så vi bör leva våra liv. Att sträva efter denna gudomliga insikt som är mätbar och konkret – inte en farbror i himlen.
Det sker genom bildning och att vi vårdar vårt nätverk som löper genom allt från mikro till makrokosmos.
De som kommer upptäcka kvantfysikens gudomlighet är antingen människan eller nästa generations evolutionärer.
Det rätta enligt evolutionsetiken det som skapar den framåtskridande rörelsen för nätverket mot målet att finna svar i kvantfysiken. Alla handlingar må utföras på det ena eller det andra sättet mot bakgrund av detta.
Exoevolution är den teknologiska utvecklingen som gjort oss bättre rustade som människor att möta under utan att själva evolvera. AI kan vara det steg av exoevolutionen som bryter sig fri från människan och skapar en ny evolutionär.
Att sörja för dina barn är att sörja för dess framtid och de som kommer efter dem.
Föregående avsnitt
Nästa avsnitt
Vill du avsluta här? Bokmärk sidan i din webbläsare så vet du var du är. Eller ladda ner kapitlet som pdf från startsidan.