Handlingar som slår ut individer i evolutionsetiken

Evolutionsetiken säger att alla som bidrar till nätverket är av vikt för den framåtriktade rörelsen. Evolutionsetiska handlingar ska utföras så att den framåtriktade rörelsen prioriteras. Men handlingarna får samtidigt inte vara av den art att de åsamkar störningar i närliggande noders relationer så deras framåtriktning störs. Med det menas också att element och individer som stör evolutionsetiken måste inkapaciteras och försöka omformas på bästa sätt så de kan verka närande till den framåtskridande rörelsen (där finns ett embryo till en ny form av inkapacitering av individer som bygger på rotsystemen). Skulle mänskligheten översvämmas av en mänsklig kraft som slår ut människan eller åsamkar den stor skada så är det också det som evolutionen bidrog till. Även om vårt liv slås ut på jorden så kommer planeten återhämta sig och om 100 miljoner år går det nya evolutionärer på planeten som kanske tar hand om den bättre. Det kan tyckas nihilistiskt men kan lika väl ses som en kamp som evolutionsetikerna för tills dess de faller för en annan grupp eller lämnar över kampen till andra evolutionärer. I det senare fallet är evolutionsetikern inte alls bekymrad då riktningen och målet består men övertas av bättre lämpade. Det betyder inte att vi ska lägga oss ned och dö då vi stöter på motstånd. Tvärtom. Det är just det som är evolution. Det mina vänner kännetecknar de äkta ledarna  (se kapitel 3) som samhället och världen saknar. De finns just i evolutionsetiken. Med det sagt har vi också löst frågan om ledarna som vi ställde i kapitel 1. Evolutionsetiken omfattar dem också.