Evolutionsetikens sista överliggande princip

Vem som än förstår kvantfysiken kan möjligen upptäcka den gudomlighet vi har fantiserat ihop. Om så inte sker så spelar det heller ingen roll för mig då jag själv inte finns här för att erfara det. Men oaktat om det kommer uppenbara sig något vid horisonten eller inte så har jag en tro på att det kan komma att finnas. Storheten i det är större än jag. Den kan eller kan inte innefatta mig men vi måste ta reda på vad det innebär.

Vi bibehåller idén och verkar för den framåtskridande rörelsen med kvantfysiken som mål efter vår bästa förmåga utan att för den sakens skull förneka allt som är en förutsättning för oss som människor och därmed idén om en evolutionsetik. Då lever vi enligt evolutionsetikens princip. Det är då och endast då vi eller nästa generation evolutionärer kan finna svar på varför vi lever eller ännu större frågor som vida övergår vår egen mänsklighet.

Och till syvende och sist är väl din avkomma det som du värnar mest om då det är förlängningen av dig själv? Då måste det övergripande målet vara att sörja för dem genom att främja den framåtskridande rörelsen och kratta vägen för det övergripande målet i kvantfysiken som kan ge en ny tro för de som just kommer efter oss: våra barn. Och om frågor väcks i deras upptäckt av kvantfysiken som de inte förstår kanske det just är nästa generations evolutionärer som troligen blir AI som får göra upptäckten om de i sin tur är förmögna att förstå. Det är vår sista princip.

Svårare än så behöver det inte vara.