10 Njutningen

Bör inte njutningen vara det vi främst bör sträva efter? Vissa – om inte till och med många – menar att njutning eller mernjutning där fler njuter tillsammans är den etik som människan bör sträva efter. Med dopaminets nödvändighet för överlevnad så skulle det här faktiskt kunna äga sin riktighet. Om vi inte njuter av de handlingar som får oss att överleva så överlever vi inte. Därav bör vi sträva efter njutningen.

Utilitarism eller nyttoetik är en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen är den som maximerar nyttan, det vill säga maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande. Hedonism (av grekiska hedone, ”njutning”, ”lustkänsla”) är en familj av filosofiska och psykologiska teorier som sätter njutning som centralt mål för människans strävanden.

Vissa menar att följande exempel skulle tillföra mer njutning i världen: person A är otrogen med person B mot person C. Person A har då höjt den så kallade ”världslyckan” med ett snäpp då A och B fick ut njutning tillsammans. Om A avstått från handlingen hade A och B inte njutit och ”världslyckan” minskat. Det finns många fel i detta. 1) Vad är ”världslycka” och hur mäts den? 2) Om C får reda på detta kan Cs olycka då ta ut eller överväga A och B:s lycka och då minska världslyckan? Vems lycka och olycka tillskrivs störst värde? Blev B lyckligare eller inbillade hon sig bara att hon blev lyckligare och istället kände sig övergiven då A gick tillbaka till C? Mernjutningen är nonsens!

Men njutningen är också något annat än den var i mänsklighetens begynnelse. Droger, maktrus och våld föder också njutning i många kroppar vilket inte alls talar för evolutionsetikens idé. Droger är inget hinder i evolutionsetik så länge den inte stör målet att nå fram till kvantfysiken. Njutningen kan däremot vara en del på vägen därför att den är den viktigaste beståndsdelen för människan att tro på attöverleva och begå handlingar som att äta och ha sex. Men njutningen i sig är inte evolutionsetikens grund utan enbart en av flera mekanismer som ingår i att leva. Njutningen blir nödvändig för processen att nå framåt men njutningen är ingen absolut sanning eftersom den kan upplevas så olika av olika individer. Världslyckan i sig är inte ett mål som strävar framåt utan ett mål här och nu som upprepas i evighet. Det är inte evolutionsetiskt.