12 Logos, Patos och Mythos

Om du presenterar evolutionsetiken så kan du uppfattas som kall. Enligt den så bör ditt eget barn hamna i en inkapacitering även om hon är offer för omständigheter och hotats till att begå en kriminell handling eller att du bör eftersträva idén om den framåtskridande rörelsen istället för att ta hand om din sjuka mor.

Detta är inte riktigt sant för som vi pekar på så vill evolutionsetiken värna om liv och din avkomma. Men samtidigt måste vi också se till att en inkapacitering förutsatt att den görs på ett sätt som rimmar med evolutionsetiken är bättre i den händelse ditt barn hamnat i en sådan sits att hon behöver hjälp att klara sig ur den. Inkapacitering i evolutionsetiken är ett särskilt kapitel som inte tas upp här men går ut på att försöka få grupper att bygga samhällen från grunden i ett rotsystem (se kapitel 3).

Evolutionsetiken väljer att ge en chans till de som misslyckas men lägger ansvaret helt och fullt på de som har misslyckats så länge de inte objektivt och medicinskt kan anses som sjuka då vård ska sättas in eftersom vi till skillnad mot tiden på savannen kan ta hand om sjuka och värnar med etiken om det livet eftersom det påverkar andra liv.

Jag har fått kommentarer om ”hur kan man leva så?” då jag sagt att jag ser människan som en evolutionär och AI som dess naturliga efterträdare. Man kan leva så därför att det är just evolutionsetiskt. Att människan efterträds är en naturlig del av evolutionen. Människan kan givetvis samspela med en annan art – det gjorde neanderthalaren – men det är ganska säkert att vi inte kommer överleva något som är större, smartare och bättre än oss. Och varför är det skrivet i sten?

”Men ditt barn då?” Ja! Mitt barn. Människan drivs av logos, patos och mythos det vill säga: logik, känslor och berättelsen. Berättelsen kommer vi in på i följande kapitel och den drivs av människans tro: en slags mix av logik och känslor men omöjlig att leva utan. Dess eftermäle är berättelsen och alla berättelser tillsammans ger oss historien. Det är mänskligt och det som gör oss till människor är just att vi värnar om vårt barn och vi gör det mestadels med känslor snarare än logik. Därav talar människans patos. Människans logos säger oss däremot att evolutionen är en oundviklig del av civilisationen och därför finns risken att vi en dag upphör att existera i den mån vi känner oss själva idag. Det kommer troligen inte gälla ditt barn nu men om så skulle vara så är det upp till dig att väga ditt logos mot ditt patos i den situationen och agera där utifrån. På så sätt kan man acceptera evolutionen och evolutionärer utan att hamna i andra dilemman än att hoppas på att slippa ta ställning till en framtid vi ännu inte känner och där ditt patos utmanas av ditt logos. På så sätt kan vi faktiskt leva evolutionsetiskt utan att hamna i några djupare problem.