Syntopismens andra absolut: jämvikt

Den feminina och maskulina kulturen som vi snart ska ge oss i kast med står inte mot varandra utan med varandra. I dagens polariserade samhälle missförstår vi lätt idén om att motsatser står mot varandra och inte kan bli till krafter som kan konsolideras. Den feminina och maskulina kulturen visar sig under vissa omständigheter fungera ypperligt som komplement till varandra. Ur detta samarbete föds något nytt. Dock ska dessa kulturer ibland operera på egen hand då inblandning av den andra kulturen stör och ställer till det. Men dessa kulturer är beroende av varandra för att alstra framtiden och evolutionen. Då dessa två kulturer samverkar så innebär det en ständig oscillation mellan dem. Det är det närmsta vi kan komma en harmoni eller en jämvikt. En fullständig jämvikt innebär däremot död. I naturen visar sig det här också via fenomenet osmos. Osmos är en process där vattenmolekyler rör sig genom ett membran från en lösning med lägre koncentration av lösta ämnen till en lösning med högre koncentration. Denna rörelse sker för att jämna ut koncentrationen på båda sidor av membranet. 

All rörelse ett mål. Målet för evolutionsetikens rörelse som är livet är kvantfysiken. Då målet är uppnått hägrar nya mål .Som psykologen Jaqcues Lacan säger: den dag du uppfyllt alla dina drömmar dör du. Till och med då målet är planlöst så är planlösheten i sig ett mål. Det här innebär att vi nu kan lyfta det andra absolutet och det är jämvikten ty jämvikten är likt rörelsen i tiden också dömt att uppfylla sitt mål: att nå jämvikt. Jämvikten kan alltså ställas under vårt första absolut tid då det måste utspela sig över tid.

Med tanke på den avancerade vetenskapen kring jämvikter så anspelar inte Syntopsimen på att överföra fysiska lagar till sig själv för att bevisa något utan använder idén om att system blir mättade eller faller i jämvikt under vissa omständigheter som tenderar att rubbas eftersom de påverkas över tid. Detta är en god sak ty helt statiska system kommer inte avsöndra någon energi om allt i objektet är helt stilla. Det skulle innebära döden.

Objekt utsätts ständigt för krafter även om de är så små att de är försumbara. Därför kan man säga att varje objekt på ett eller annat sätt oscillerar mellan att vara i jämvikt och inte vara det. Syntopismen menar därför att objekt hamnar i jämvikt då krafter upphör verka på objektet för tid och evighet. Då infaller en absolut jämvikt vilket är detsamma som värmedöden.

All materia oscillerar på ett eller annat sätt. På så sätt frigörs energier och påverkar andra partiklar till dess värmedöden inträder. Men till dess kan vi vara nästintill säkra på att jämvikter ständigt rubbas. Ju mer de rubbas desto större effekter. Ett exempel från människans psyke är ångest som vi berörde i kapitel 1. Ångest skapas (i alla fall enligt vissa skolor) då två olika viljor är i konflikt med varandra och ett val måste göras. Systemet är inte i jämvikt. Då valet är gjort och individen blir tillfreds med detta så uppstår en tillfällig jämvikt tills nästa val behöver göras. Även kommunismen kan ses som ett system i total jämvikt då alla ska tilldelas lika och inget alstras utöver det som ska tillfalla alla. Därför är det troligt att kommunismen inte kan eller har existerat därför att total jämvikt är det samma som död. Men risken att det inträffar är noll eftersom den riktiga världen inte fungerar så att alla väljer att ha lika. Människans idé om hierarkier är för starka sen vi gick på savannen. Ledaren är tvungen. Till och med naturen hittar en jämvikt i befolkningen. Blir vi för många riskerar vi att svälta till dess antalet människor motsvarar våra tillgångar. Alternativt skapas pandemier. Då ordningen återställs kommer befolkningen fortsätta alstra barn till dess jämvikten åter rubbas. Detta är givetvis en oerhört förenklad bild man ger en illustration över jämviktens betydelse i världsalltet.