Värmedöden

Så länge jämvikten inte permanenteras är det inget problem. En statisk jämvikt innebär ju att inga krafter längre kan påverka och då avstannar all rörelse och riktning.

I teorierna kring universum visar de flesta standardmodeller, som är ett begrepp inom kvantfysiken, att universum ständigt expanderar. Till slut kommer allt liv att upphöra då inga processer kan längre existera och därmed kan heller inget liv existera. Då uppstår en jämvikt i hela universum eftersom ingenting kan skapas mer. Allt är statiskt. Allt är stilla. Med det sagt kan man säga att längs tidens axel så strävar hela universum efter en jämvikt. Vad kan vara mer sant än så?

Om all energi upphör kommer då tiden att fortsätta existera? Är värmedöden enbart en rumslig gräns för all energi eller är det också en metafysisk gräns för vår tidsuppfattning? Oavsett vad så markerar värmedöden en gräns som är det sista absolutet vi ska komma fram till i nästa kapitel.

Vi ska dock hålla i minne att det här inte heller kan sägas vara sant därför att fysikerna inte alls vet allting om kvantfysikens lagar. Tvärtom håller den mycket hemligt för oss. Värmedöden kan vara en illusion. Utifrån den vetenskap som existerar idag så väljer Syntopismen tiden och jämvikten som absoluta sanningar tills annat har bevisats och då är det läge för andra att skriva om de nya lärorna. Allt är i förändring…