Det framåtskridande och det returnerande absolutet

Om vi tillåter oss att kalla tiden och jämvikten för våra absolut, det vill säga en universell sanning, så kan vi konstatera följande: det eviga strävande efter jämvikten längs nuet innebär att vi ständigt har vårt andra absolut i ett icke-existerande nu längs en tidslinje som också är vårt första absolut. Syntopismen konstaterar krasst att sanningen, i den mån den existerar, består i tid och jämvikt. Det ska visa sig också vara av stor vikt för resten av textsamlingen – inte minst kapitel 3.

Tiden är eventologisk eftersom den hela tiden rör sig framåt där nu händelser eller event inträffar. Med event menas saker som kraftigt förändrar riktningen för skeenden på tidsaxeln. Jämvikten är istället returnistisk i bemärkelsen att ett objekt återfår en balans där det förblir i ett konstant läge till dess det åter påverkas av en kraft. Med andra ord kan vi säga att det första absolutet är en framåtskridande rörelse och jämvikten, vårt andra absolut, den ständigt återkommande, återgående, returnerande absolutet.