Abjektet och fetischen

I detta kaos befinner vi oss i just nu i enlighet med att vi passerat teknik och idé-stadiet i det fjärde kommunikationsparadigmet och det kräver nu en etik för att ta oss mot ordning vilket vi konstaterade i det förra kapitlet. Vi tvingades då skapa en sanningsskala med ytterligheterna objektiva absolut och individuella upplevelser. För att den skalan ska ha en funktion måste vi definiera det objektiva absolutet och vi gjorde det med tiden och nu också med jämvikten.

Den sanning som vi betraktar blir till en tro på densamma och tron har ju som sagt en riktning. Detta har vi noga gått igenom i kapitel 2. Allt som har en riktning rör sig alltid mot ett mål oavsett om det är ett avsiktligt eller omedvetet mål. Även planlös riktning har ett mål i sig: planlösheten. Du tror alltid på något.

Vägen till målet drivs av en av två storheter: abjektet eller fetischen. Abjektet är ett hinder som måste neutraliseras för att syftet med målet ska bli sann. Du kan se det som en grupp som ser en annan grupp som ett hinder i sin väg mot sitt mål. Bekännare av abjektet utpekar det som en fiende som på ett eller annat sätt måste elimineras för att målet ska nås.

Fetischen är istället något ett mål i bemärkelsen något att samlas kring och utvecklas kring.  Här finns ingen grupp eller ting att peka på som ”står i vägen” för det stora målet och vars eliminering är enda vägen att upp nå målet. Alla samverkar konsoliderande för att uppnå målet att förverkliga fetischen eller att leva ut den. Den enar gruppen i något att sträva efter istället för mot. Bard/Söderqvist skriver om detta i sina böcker, bland annat Digital Libido och du kan dem hitta här.