Den äkta och den falska ledaren

På samma sätt som vi skiljer på identitära och konsoliderande grupper så måste vi skilja dess ledare åt. Ledarna krävs för att driva en kultur framåt men en population är förmögen att skapa en kultur utan en ledare. Dock uppkommer en ledare om kulturen ska ha en chans att utvecklas. Hierarkierna är djupt rotade i människan. Kommunismens idé om att inte ha någon ledare har aldrig fungerat inte minst för att det alltid funnits en ledare i kommunistiska system.

Vi utgår från att alla populationer behöver en ledare. En äkta ledare kallas den individ i populationen som nyttjar fetischen som drivkraft mot målet och driver med andra ord en konsoliderande rörelse. En äkta ledare drivs av tron på målet och målet i sig där målet är en konstruktiv idé där något skapas. Ett exempel på en äkta ledare är Moses och hans ledarskap av slavarna ut ur Egypten. En äkta ledare nyttjar den framåtskridande rörelsen och troligen också någon idé om evolutionsetik.

En falsk ledare är den individ i populationen som driver populationen med idén om ett abjekt och driver med andra ord en identitär rörelse. Den falska ledaren drivs av hatet mot abjektet vars eliminering genomför att resan till målet fullbordas. Ingenting skapas utan något elimineras. Ett exempel är Hitler och judarna.

En notering bara om målet för den äkta ledaren. En äkta ledare kan ha ett hedersamt mål så som en exodus (Moses), ett vetenskapligt projekt (Elon Musk) eller en befrielse (Sophie Sholl). Men målet kan lika gärna vara av hyperindividualistisk art så som tonvis av kvinnliga influencers som säljer skönhet som makt och status i tron om att det ska vara självförverkligande då det istället är en irrfärd på det fjärde steget i behovstrappan vilket i sig är ett problem. Vi kan inte frikoppla Trons matris eller ens de kommande kulturteorierna från behovstrappan. De är sammanlänkande.