Syntopismens kulturteori

Vi nämnde i avsnittet om ”Memer som urfader till kulturen” att ”Gener sitter i individer. Kulturer sitter i populationer. Bäddat för konflikt.” (Ulfstrand 2011:264). Ulfstrands ord förtjänar att få ringa ett tag i öronen då de sammanfattar två viktiga beståndsdelar i definitionen av den maskulina och feminina kulturen. För att förstå idén kring hur den feminina och maskulina kulturen opererar och hur de kan förklara olika skeenden behöver vi dessvärre en begreppsföreteckning.

Den maskulina och feminina kulturen med dess begrepp kallas för Syntopismens kulturteori. Jag ogillar egentligen att skapa en massa nya begrepp men filosofiskt undersökande texter kan faktiskt liknas vid att skriva spelregler. Det är nödvändigt att sammanfatta vissa teorier under begrepp för att senare kunna referera till dem.

Det kommer nu introduceras en hel del nytänkande och terminologi och jag ber om ert tålamod att hänga med i mitt utvecklande av Syntopismens kulturteori. Den idé som nu framförs är kontroversiell men bygger på redan framtagna modeller. Under flera år har jag arbetat med att försöka hitta en struktur på hur man kan använda dessa modeller på ett tydligare sätt för att förstå skeenden i världen. Det jag kommit fram till är vad vi ägnar det här kapitlet åt. Jag vill återigen säga att jag inte på något sätt menar att jag har en absolut sanning (det kan jag inte ens mena givet att jag redan definierat vad Syntopismen menar med sanning). Det jag vill framhålla är möjligheten att skapa förståelse för olika händelser och skeenden och det är vad Syntopismen också vill lära ut.

Låt oss nu reda ut dessa begrepp för att försöka förstå vad maskulin och feminin kultur innebär. Vi börjar med att definiera vilka nivåer en kultur består av. Vi ska undersöka den maskulina och feminina kulturen det i två steg: Det första är att beskriva hur en kultur uppstår (kulturens nivåer) och det andra är att beskriva hur kulturen fungerar (kulturens faser).