Kvantfysiken

Varför är människan nu i både ett skymningslandskap och en gryningsmorgon? Och hur har det att göra med hennes besatthet av sin egen person? Låt mig ange två infallsvinklar: kvantfysik och kommunikationsparadigm. Låt oss inte här och nu uppehålla oss i kvantfysiken mer än att säga att kvantfysiken är nästa stora okända steg för civilisationen eftersom den ställer allt på ända som vi hittills hållit för sant. Kvantfysiken är att betrakta som en singularitet vilket innebär begrepp bortom vår förståelse av till exempel fysiska lagar där de slutade gälla till exempel svarta hål.

Yttermera så påvisar den saker vår mänskliga hjärna inte kan förstå så som sammanflätningsteorin. Det är sant att mänskligheten alltid lyckats hitta förklaringsmodeller på sådant vi upptäckt och kanske ska vi göra detsamma med kvantfysiken. Men låt oss också förstå att tekniken idag överskrider vår intelligens och inte ens med den menar forskarna att människan kan förstå kvantfysikens innersta väsen vilket vi ser närmare på i kapitel 2. Sant eller inte. Om inte mänskligheten kan förstå detta väsen kanske en annan form av intelligens kan förstå hemligheterna. Vi ska snart ta oss an kvantfysiken (om än på ett lättsamt plan eftersom Syntopismen inte trånar efter att förstå dess djup utan bara önskar att observera den) eftersom den följer på Syntopismens etiska princip och ersätter den teologiska religionen i människans berättelse. Kort sagt är kvantfysiken helt essentiell för Syntopismens mål.