Upplevelse och tolkningen av fenomenets markör

Det här är viktigt. Fenomen har ingen markör utan markören uppstår – precis som i upplevelsen av intensiteten – i populationens tolkning av fenomenen. Notera att detta innebär majoriteten av populationens tolkning – inte en homogen tolkning. Det är detta som formar markören på kulturen till att bli övervägande maskulin eller feminin. Om fenomenet kring en sund själ i en sund kropp existerade under nationalsocialismen så införlivades det fenomenet i den (låt oss här inte gräva ner oss i vad som uppstod först). Begreppet en sund själ i en sund kropp har ingen laddning alls.  Fenomenet får först en laddning då det har tolkats av kulturen. Som vi ska se kan fenomen påverka kulturens utveckling på olika sätt.

Men vad avgör tolkningen? Alla tolkningar av fenomen utgår från det objektiva absolutet definierad av kulturen. I den feminina kulturen kommer feminina epitet som definierar en feminin kultur att upplevas som mer objektivt sanna än de maskulina och vice versa. Evolutionsetiken menar att tiden och jämvikten tjänar som objektiva absolut men den feminina och maskulina kulturen har andra ideal. Sanningarna utgår från vad som upplevs som sant utifrån feminina och maskulina perspektiv. I de feminina idealen ryms till exempel omsorg och omhändertagande medan de maskulina rymmer framåtanda och ingenjörskonst. Det är inte underligt att saker krockar. Men i de bästa av världar kan de också samarbeta vilket vår kulturteori snart ska visa.