Detta avsnitt är lite längre på cirka 2000 ord då det innehåller flera förtydligande exempel.

Tyngdpunkten och positionsvärden

Kulturens utveckling beskrivs i termer om hur en fas är aktiverad. En fas aktivitet påverkas av tyngdpunktens placering i fasens kvadrant. Ju längre in i lodrät riktning den kommer i kvadranten uttryckt från den gräns där den passerade in i den desto högre vikt får tyngdpunkten (se Bild 2 i nästa avsnitt om Banor). Siffrorna i de röda cirklarna motsvarar kvadranterna. De blå cirklarnas siffror pekar på den yttre gräns som definierar kvadranten. Då tyngdpunkten passerar den linjen så inleds en ny fas av kulturen. I Bild 2 kan man se en tänkt tyngdpunkt (T) som motsvaras av den svarta cirkeln. Den befinner sig långt in i kvadrant 1 och om nya fenomen har tillräckligt hög intensitet så kan de rubba tyngdpunkten så den träder in i kvadrant 2. Tyngdpunktens förflyttning av dess position är resan genom kvadranterna och faserna och därmed kulturens utveckling. Vi kallar positionen för tyngdpunkten för positionsvärde. Tyngdpunkten rör sig alltid framåt genom kvadranterna.

Återgång

I kvadrant 3 och 4 kan tyngdpunkten faktiskt flyttas tillbaka om den befinner sig på rätt position (Bana 4 – se Banor – vågrät förflyttning). Kvadrant 3 och 4 innehåller de två destruktiva faserna där återgång är en möjlig väg ut. Det är inte möjligt att gå från Fas2 till Fas 1 därför det skulle innebära ett förflyttande från ett ” vuxet” stadie till ett ”barn” stadie. Om vi ska jämföra med något konkret skulle det innebära en vuxen som på grund av sjukdom och/eller ålder försjunker in i sitt barnjag för att stanna där. Det är inte möjligt under normala förhållanden och sjukdomar kan inte påverkar kulturteorin på ett sådant sätt. Det skulle innebära en återgång i utvecklingen det är att strypa utvecklingen och tvinga tillbaka kulturen till sin födelse vilket kulturteorin inte tillåter. Fas 1 kan inte heller tillbakabildas då det inte finns en föregående fas. Det skulle i så fall innebära förintelse vilket enbart kan ske av en destruktiv annan fas och den hittar vi i Fas 4 där den också kan lugna ner sig och gå tillbaka till Fas 3 och 2. Evolutionen har aldrig gått bakåt men den har sansat sig då den blivit destruktiv. Återgången är väldigt viktig i kulturteorin därför det är den enda möjligheten för en kultur att inte förintas i sin Hyperfas (Fas 4). Men den är också svår att uppnå då den endast täcker två banor av 8. Utfallet för tyngdpunkten har bara 25% chans att infinna sig i dessa två banor. Vi ska dock minnas att kulturer är tvungna att gå under eller svänga. Pendeln slår alltid tillbaka. Reaktioner föder motreaktioner såväl enligt fysiken som i kulturen. Det kan ske med mjukt eller hårt våld eller via en återgång.

Effekter

Ju mer en tyngdpunkt förändras det vill säga hur lång positionsförflyttningen blir desto större effekter i kulturen.  De som motsätter sig förflyttningen kommer göra mer väsen ifrån sig vid större förändringar än vid små.

Ett exempel på tyngdpunktsförflyttning: Krim, Ukraina, Nato, Trump

I det här exemplet ska vi titta på en förflyttning av tyngdpunkten och göra det ur ett återgångsperspektiv som hör till det lite mer ovanliga men det är ett bra exempel för vi lever mitt i det. Då jag nedan talar om förändringar och tillbakagångar i en feminin kultur innebär det inte att den går mot en maskulin kultur. Nej kulturen behåller in feminina markör men dess intensitet mildras. Istället jobbar den mot att åter börja samarbeta och acceptera tolkade maskulina fenomen och utvecklas genom utbyte av dessa, istället för att motarbeta dem. Allt detta kommer klarna allt eftersom. Just nu räcker det med att du förstår hur en tyngdpunktsförflyttning kan ske i bemärkelsen att den förändrar kulturens intensitet.

I det feminina västliga och norra Europa har vi sett en maskulina fenomen med tillräcklig intensitet i framförallt fyra steg de senaste 10 åren. Efter idéer om en evig fred efter Berlinmurens fall 1989 så invaderade Ryssland Krim 25 år senare. Så länge varade världens dröm om fred efter 200 000 år av konflikter. Då kriget (efter bara 69 år av fred) i Europa blossade upp igen så höjde Europa sömnigt på ögonbrynen. Ty i denna slummer hade alla tankar om en evig fred rymts efter det grymmaste kriget i världshistorien. Ett krig som gav upphov till FN, (före detta NF med något annorlunda idé), EU och Nato samt en idé om en globalism där vi ska bygga relationer och upprätta handel med varandra för att stävja krig. Fantastiska idéer – och om man vill så kan man just där hitta fröna till de icke fungerande idéerna om just globalism och världsfred: folk kunde inte tro på något annat för deras Europa låg i ruiner efter att en enda man valt att systematiskt utrota ett folk i dödsfabriker. Det gick inte att ta in. Föreställ dig att du aldrig känt till koncentrationsläger eller atombomben och nu får reda på dessa två fenomen i en tid då till och med bilen känns modern.

Invasionen av Krim hade en viss förflyttning av tyngdpunkten. För egen del var jag då inte alls intresserad av de ämnen som intresserar mig nu. Jag ägnade mig åt försäljning och hade en podcast av underhållande karaktär. Mina ögon var i underhållningsbranschen snarare än i den politiska och filosofiska. Men det här var en ögonöppnare. Jag minns att jag googlade på Ukraina och insåg att avståndet till Krim var ungefär 2 gånger Sveriges längd och avståndet till Ukraina var mindre än Sveriges längd. Det innebar att det skulle motsvara att ett krig brutit ut innanför Sverige gränser. Detta skedde i en tid då krig utspelade sig i länder långt bort från vår horisont och som man knappt ägnade ett öra åt. Så här nära hade det aldrig varit.

Jag talade om detta på middagar under den här tiden och folk bad mig vara tyst eller skrattade åt mig. De tyckte jag såg spöken mitt på dagen. Det verkade även EU, Nato och FN tycka för bevakningen av det som skedde på Krim-halvön var ingenting jag minns som särskilt förändrade politiska hållningar. Svaren från EU var till exempel vaga. Det rörde sig om individuella sanktioner mot den ryska eliten, sektorspecifika restriktioner rörande rysk vapenindustri och ekonomiska sanktioner riktade mot Krim. Mycket mer än så blev det inte.

Nu hör det till historien att den svenska kulturen hade avancerat långt in de feminina faserna. Vi var ett vänligt folk. Omhändertagande. Inkluderande. Fredsälskande. Och vi avskydde toxisk maskulinitet som det kallades: allt sådant som ens nämnde begreppet våld trots att våld är ett fenomen som är fullkomligt avgörande i många situationer. Men det behövde inte ens röra våld. Tävlingar var fult. Alla skulle vinna. Det viktiga var att man deltog. Gränslöst och konfliktfritt. Allt annat var toxiskt. I kulturteorin så är då tyngdpunkten långt inne i Fas 3 eller Fas 4 av en feminin kultur.

Men nu rörde sig dock tyngdpunkten en liten bit. Den började återgå och femininiteten i den svenska kulturen dämpades något. Det var ett krig inne i Europa och det sände trots allt maskulina fenomen. Vi riktade – om än vaga – reprimander mot det land vi ganska nyss försökt närma oss för världsfred. Men från den feminina kulturen hördes protester mot krigsivrande och att fred är svaret.  Detta fortsatta även efter det att Ryssland gått in i Ukraina 2022.

Då Ryssland 8 år senare gick in i Ukraina rörde sig tyngdpunkten rejält. Det sas nu inte bara vara en ”annektering” av en del av ett europeiskt land utan ett angrepp på Europa. Med detta så förändrades stora delar av politiken och ett av de mest tydliga var värnpliktskraven som tvingade ungdomar att ta värvning i allt större utsträckning. Lumpen var inte längre en pilsnerfilm från svunnen tid utan en risk att förlora livet som soldat i ett land nära oss. Det blev en föreställning om hur ditt land kan brinna och vårt folk våldtas och torteras. Mycket mer maskulina fenomen än så kan inte tillföras en kultur och nu förändrades hållningarna. Tyngdpunkten rubbades åter och vandrade från Fas 3 mot Fas 2.

Det som skiljer reaktionerna från den feminina kulturen är att då hotet plötsligt bröt ut i ett närområde och att Baltikum nu visade rejäl oro för invasion så närmade sig ett maskulint våldskaptial och en maskulin hyperkultur i öst sina tänder. Det är ingenting en feminin kultur kan värja sig emot. Hur mycket de än kan cancellera i sin hyperfas så kan de inte stå upp mot en förintelse av deras kroppar. Därför såg vi Socialdemokraterna bistert gå med i Nato fast de dyrt och heligt nyss lovat att så inte skulle ske. Om jag nu menar att effekterna av förflyttningen ökar med hur långt tyngdpunkten förflyttas så är kanske deras totala kappvändning en bra illustration över detta. De röstade för Natomedlemskap. En stor förflyttningen av tyngdpunkten skedde alltså då vi gick med i Nato efter 200 år som alliansfria.

Vänsterpartiet som har en djupare feminin kultur röstade nej vilket också är ett högt tonläge i en ödesfråga. Rösterna hördes men de figurerade inte i panikartade demonstrationer eller civil olydnad som vi skulle se i klimatfrågan eller i Palestinafrågan några år senare. Söker man svar på varför kan man leta i Torns matris. Kriget för Sveriges del är inte en identitär rörelse utan ett hot vi behöver försvara oss från vilket gör att vi arbetar konsoliderande. Då inträffar inget abjekt och inget att protestera mot. Vi sluter oss och förbereder oss. I klimatfrågan har man däremot lyxen att peka ut något som en fiende och rikta all uppmärksamhet dit. Bara de icke-troende förintas så vinner vi. Så är inte fallet med resonemanget kring Ukrainakriget. Där vet vi att det blir mer komplicerat än så. De två halvorna av Trons matris agerar på olika sätt.

Då Trump vann valet 2024 gick Frankrikes president Macron omedelbart ut och talade om att Europa nu måste förenas på många olika fält. Ett sådant uttalande hade inte skett om Trumps motståndare Kamala Harris hade vunnit. Rädslan för Trumps isolationistiska politik fick Europa att darra. Europa behövde gå samman som flock på savannen för att skydda sig mot rovdjuren i buskarna. Det som hände kommer troligen innebära en helt ny politik och då hela Europa involveras så kommer det också märkas mer. Tyngdpunkten förflyttas ytterligare. Idén om mer maskulinitet och en stor förflyttning av tyngdpunkten skapar mer motstånd. Jag tror vi kommer få höra mer från extrema krafter från feminina kulturer under tiden Trump är president men dessvärre också från hypermaskulina sådana. Trumps maskulina kultur är inte detsamma som Putins maskulina dito i vårt närområde. Man kan säga att Trumps politik balanserar mellan Fas 3 och 4 (protektionistisk maskulin kultur och hypermaskuin kultur) medan Putin definitivt är i extremerna av Fas 4 (hypermaskulin kultur). I detta tillåter sig hyperfeminina och protektionistiska feminina kulturer (Fas 3 och 4) att höja rösterna och protestera eftersom valet av Trump inte direkt är ett fysiskt hot mot Sverige. Dessa kulturer vill dock inte inse att Trumps politik kan lämna oss ensamma mot ett Ryssland. Ett Ryssland som efter en eventuell fred har all tid att upprusta för en ny invasion av till exempel Baltikum där Sverige som Natoland kommer dras in omedelbart. Utan USA är Nato extremt försvagat. Den feminina kulturen reagerar dock inte med sådan planerande strategi utan reagerar med känslorna som kvinnliga markörer och ett föraktande av strategiskt tänkande. Därav är media i vår feminina kultur nu fylld av hat mot Trump då den borde vara fylld av ett Hur ska vi klara oss själva?

De icke extremt feminina kommer troligen vara bistra i uppsynen den närmsta tiden men vet att den feminina kulturen inte kan slå en maskulin kultur om våldskapitalet hägrar vilket det gör från öst med tanke på bland annat upprustningar i Kina och Ryssland.

Med detta långa exempel av effekter av tyngdpunktsförflyttning vill jag återigen påpeka att den feminina kulturen inte alls är av ondo. Tack vare den har krig undvikits, relationer har byggts och konflikter har räddats. Det handlar inte heller om kvinnor mot män utan om en feminin och maskulin kultur som arbetar tillsammans och ibland var för sig som i oscillationsfasens (Fas 2) fjärde bana opererar optimalt.