Detta avsnitt är något längre på cirka 1700 ord.

Banor

Varje fas innehåller 4 banor som benämns som bana 1, 2, 3 och 4 räknat från vänster till höger. På Bild 1 (se sist i kapitlet) kan du se en överblick av dem. Så hur rör sig tyngdpunkten genom dem?

Lodrät förflyttning (intensiteten)

Positionsvärdets lodräta förflyttning: populationens tolkning av fenomenets intensitet

Tyngdpunktens position (T i Bild 2 nedan) definieras från 0 till 100 där varje kvadrant delas in i 100 enheter (se Bild 2). För att rubba en tyngdpunkt lodrätt tar man en av populationen upplevd tolkad intensitet på ett fenomen mellan 0-100. Är den högre än tyngdpunktens positionsvärde ersätts det nuvarande positionsvärdet med fenomenets upplevda intensitetsvärde som blir det nya positionsvärdet. Den upplevda intensiteten kallar vi intensitetsgrad. Det är helt enkelt hur ”allvarligt” populationen ser på fenomenet. En naturkatastrof eller Metoo fenomenet räknas som hög.

Exempel: I Bild 2 träffas T av Fa (I:12) + Fb (I:5) som ger en summa på 17. Eftersom P < Fa + Fb så rubbas inte tyngdpunkten. Hade P istället träffats av ett fenomen Fc (I: 27) hade tyngdpunkten nya positionsvärde blivit 27. Tyngdpunkten hade då bytt kvadrant och därmed fas och utvecklat kulturen.

Om flera fenomen upplevs lika (Fa + Fa+ Fa + Fa) slås deras gemensamma intensitet ihop. I exemplet i Bild 2 skulle 4 stycken Fa få en gemensam intensitet på 4*5=20 vilket är tillräckligt att rubba Tyngdpunkten vars position endast är 19 enheter. Härav förstår vi också att Fa och Fb kan inträffa samtidigt men utan tillräcklig upplevd intensitet att rubba tyngdpunkten.

Vid en återgång av tyngdpunkten gör man beräkningen med Tyngdpunktens position och fenomenets upplevda intensitet men tyngdpunkten flyttas tillbaka istället för framåt: Exempel: P: 52. Fenomenets intensitet: 62. Ny P: 62-52 =10. 52-10=42. Ny P =42 och förflyttning från fas 3 till fas 2.

Kulturen utvecklas förvisso även med lodrät förflyttning i samma kvadrant men skillnaderna är mindre vilket vi kommer beskriva i avsnittet om Banor.

Vågrät förflyttning (markören)

Positionsvärdets vågräta förflyttning: populationens upplevelse av fenomenets markör

För att tyngdpunkten ska kunna förflyttas vågrätt krävs ingen intensitet eftersom tyngdpunkten inte rubbas i lodrät riktning. Den vågräta förflyttningen handlar istället om populationens upplevelse av fenomenets karaktär. Det gör att den vågräta förflyttningen kan ske intensivt och pendla fram och tillbaka eller till och med befinna sig på flera banor samtidigt som den svenska feminina kulturen nu gör i Protektionismfasen (se även tentamenexemplet senare). Dessa delas in i fyra stycken – Populationen kan uppleva fenomenet: Positivt maskulint, negativt maskulint, positivt feminint och negativt feminint.

Utanför kvadranterna nederst i Bild 2 uttrycks detta som E+, E- och M+, M- där S står för upplevt ett ekvivalent fenomen som den innevarande kulturen och M för upplevt motsatt fenomen som den innevarande kulturen. + tecknet innebär att fenomenet mottas positivt av populationen och minustecknet att det motas negativt av populationen. Som du kan se är dessa koder underställda 4 rektanglar i varje kvadrat. Dessa rektanglar kallas banor. I Bild 2 markeras de med ett B och två siffror där den första siffran Bx motsvarar Fasens nummer och den senare siffran banans nummer. Så vad avgör vilken bana tyngdpunkten lägger sig i?

Hur olika fenomen påverkar kulturen beror

En maskulin population som tolkar ett fenomen negativt feminint formar sin kultur annorlunda än om en feminin population stöter på samma fenomen.

Nationalsocialismen tolkade fenomenet jazz som bejakande av hedonism och dekadens och förbjöd den. 20-talets och det tidiga 30-talets nattklubbsentusiaster hade däremot en syn på jazz som livsglädjande och en befriande lössläppthet från de tidigare konservativa levnadsbanorna.

Bild 2:

Ledaren i banorna

Ledarens uppgift är att föra populationen mot det mål som den har framför sig. Ett fenomen på molekylär nivå kan givetvis inte ha en ledare i den bemärkelse vi menar. Tyngdpunkten rubbas av tolkningar av fenomen. Vi behöver inte mätpunkter för den vågräta förflyttningen. Fenomen på icke-molekylär nivå tolkas av populationen binärt som feminina eller maskulina samt övervägande positiva eller negativa. Därför hamnar de i en av de fyra banorna beroende på majoritetstolkningen från populationen.

Ledarens funktion i tyngdpunktens förflyttning blir en påverkan på populationen. Ledarens uppfattning som individ – men oftast beroende av sitt nätverk av andra individer denne har omkring sig – extraheras sedan ut via kommunikationskanaler till folket vars uppfattning påverkas av ledaren.

Den falska och äkta ledaren anas redan i de första faserna men blommar ut på riktigt i de två sista faserna. Här syns en skillnad i tolkningen av fenomenen beroende på ledartyp. Den äkta ledaren ser ett hot i att nå fram till sitt mål i Protektionismfasen medan den falska ledaren ser ett hot mot sig själv och de sina i samma fas vilket skylls på abjektet. Hyperfasen för den äkta ledaren är ett försvarskrig för att nå fram till målet utan att ha maktanspråk eller anspråk på dominans. Den falska ledaren för ett utrotningskrig mot abjektet eller önskar förslava det för att befästa en total makt. Minns nu att fenomen tolkas av populationen. En äkta ledare kan ses som falsk av en annan kultur och vice versa. Se bara på hur samma person i Hitler kunde ses som frälsare och demon. Alla tolkningar av fenomen utgår från det objektiva absolutet definierad av kulturen. En äkta ledare kan till skillnad från kulturens markör en eller flera gånger skifta till en falsk dito och vice versa under kulturens utveckling vilket vi ska se lite längre fram då det är dags att summera.

För att försöka sätta dig djupare in i dessa krångligheter kan vi göra som en litet prov. Försök uppskatta intensiteten i följande mellan 0-100. Hur mycket påverkar en naturkatastrof / fördelningspolitik / gängvåldet dig? Och säg sen om denna upplevelse är negativ eller positiv för dig och uppfattar du upplevelsen som en maskulin eller feminin företeelse?

Jag själv skulle svara:

Naturkatastrof: För det första har en naturkatastrof ingen ledare så vi kan bortse från idén om den äkta och falska ledaren. Intensiteten skulle jag skatta till mer än 85. Negativ och maskulin då det sätter ner oss på behovstrappans nedersta steg där mat och näring blir det viktigaste vi behöver. Det blir fråga om ren jakt och överlevnad. Om naturkatastrofen inte var så stor kanske jag sätter intensiteten på 50 och då kan den upplevas som feminin där näringen fortfarande går att få tag i men gemenskap och närhet är viktigare. Närheten är givetvis nödvändig även vid en intensitet på 85 men utan mat kan vi inte ge varandra värme. Då dör vi.

Fördelningspolitik: Intensiteten: 40 Den drabbar min inkomst och om jag tolkar att skatterna inte går dit de ska, dvs till statens kärnvärden, så jag ser den som negativt feminin. Feminin därför att omfördelningspolitik syftar till omvårdnad av andra. Eftersom politik förs av en ledare blir det intressant att definiera ledaren som falsk eller äkta.

Gängvåldet: Intensitet 80. Det här är intressant för delar av populationen är oberörd då de inte drabbas alls och kanske sätter en intensitet på 10. Om man anser att den drabbar landet och därmed hela folket så kan den nå en intensitet på 80. Någon som ger fenomenet hög intensitet gängvåldet givetvis som ett negativt maskulint uttryck med falska ledare.

Då tyngdpunkten placerat sig i banan är dess placering inte intressant förrän tyngdpunkten rubbas nästa gång. Kulturen graviterar helt enkelt kring tyngdpunktens position.

Låt oss till sist exemplifiera ett par banor.

Återgången och den falska ledaren

Som vi nämnde under avsnittet om Tyngdpunkten så kan en kultur gå tillbaka i sina faser (3 och 4) om motsatta fenomen tolkas positivt. Men det kräver även en äkta ledare. En falsk ledare är aldrig intresserad av återgångar och därför kan den inte inträffa. En falsk ledare kommer som bäst kunna ligga i bevakandet av fenomenen men troligen flytta sig till de andra banorna.

Uteblivandet av ledarna

I den tid vi nu leder i så har vi ett antal mikroledare. De stora ledarna är få och de fungerar inte som de gjorde i de förra kommunikationsparadigmen. Det skapar det kaos vi talade om i kapitel 1. Så hur fungerar kulturteorin då? Den digitala dissidenten Jaron Lanier säger: ”När folk inte får ut någonting från ett samhälle kommer de i slutändan bara att vandalisera. Och det är, som jag ser det, ungefär vad som händer på nätet.” Och han har givetvis rätt. Välfärdsstaten har tagit ansvaret från individen och leveransen motsvarar allt mer sällan vår förväntan då just-nu samhället tack vare internet gjort oss otåliga och tror på att allt bättre väntar runt hörnet. Polariseringen ökar och informationen dränker oss. På nätet kan vi helt enkelt göra oss hörda för en lite svärm som i bästa fall följer oss där vi kanske inbillar oss att vi också är ledare? Polariseringen i syfte att vandalisera digitalt såväl som i samhället har redan visat sig i väst. En missnöjesreaktion byggs upp och rimmar med det kaos vi såg 1789 i det tredje kommunikationsparadigmskiftet och det vi ser nu i det fjärde dito.

I boken Darwins idé av Staffan Ulfstrand nämns på sidan 266 att en grupp utan tillit slits isär och går under till förmån för en konflikterande grupp med tillit. Återigen ser vi hur evolutionsetikens grundläggande strävan efter tillit är fundamental. Utan tillit kan vi inte avancera utan är dömda att förgöra varandra. Välkänt är också att ingenting håller samman en grupp som hotet och hatet mot en annan grupp. Den konsoliderande gruppen som ställs mot ett hot står enade samtidigt som hatet mot ett abjekt kan göra detsamma. Boken finns på Litteratur och media-listan.

           
                                               

Föregående avsnitt

Nästa avsnitt

Vill du avsluta här? Bokmärk sidan i din webbläsare så vet du var du är.
Eller ladda ner kapitlet som pdf från startsidan.

Prenumerera för att få nya kapitel till din e-post.