Hyperfasen

Hyperfasen är den fjärde och sista fasen och kallas också den krigiska kvadranten. I den här fasen är kulturen i uppror antingen mot sig själv eller andra fenomen eller både och. Hyperfasen har precis som Protektionismfasen via Återgången i bana 4 en utväg tillbaka till de förra faserna genom att ta till sig och förstå motsatta fenomen. Det mest troliga är att detta förkroppsligas som en revolution mot ledarna i kulturen. Plötsliga insikter hos de förra är mer ovanliga och syns nog mer på Hollywoodduken. I övrigt slutar Hyperfasen alltid med en förgörelse av kulturen. I askan av denna uppstår en ny kultur som tar sina första stapplande steg i Evolutionsfasen. Ledarna är enbart falska och erövring är den enda rörelsen.

Den här fasen är att likna vid ett krig där erövring är en del av utvecklingen. Det kan bara sluta med den enes förslavande, död eller självförintelse. Återgången är den sista utvägen men kräver fenomen av stor intensitet för att rubba tyngdpunkten. Fasen är negativt obegränsad vilket innebär att den inte har några skrupler för att utföra vad den nu vill utföra, kosta vad det kosta vill. Progressionen är strikt identitär och innebär att dess existens förklaras av att en annan storhet eller kultur hotar kulturens existens och därför måste elimineras eller övervinnas. Den individuella upplevelsen av hotet är total. Kulturen säger sig endast kunna förverkligas om den andra storheten eller kulturen alltså elimineras eller erövras. Givetvis kan upplevelsen bli äkta på grund av kulturens beteende vilket skedde under det andra världskriget då de allierade till sist slog till mot Tyskland (se avsnittet om Självförsvar längre ner).

Hyperfasen är inte en fullkomligt självdestruktiv fas förrän fenomenen tvingar tyngdpunkten av banan med en intensitet som får dess position att överstiga 100. Det skulle kunna vara en främmande makt som förintar en nation den är i krig med. Kulturen kan fortfarande agera i Hyperfasen och via erövringar till och med fortsätta att växa. Banorna förtjänar i denna fas att belysas lite extra eftersom de leder till olika utgångar för kulturen.

De två första banorna eliminerar kulturen i en ren darwinistisk och därför evolutionsetisk idé: de bäst anpassade överlever över tid. I den första banan överlever inte kulturen ett externt angrepp. Resurserna spenderas fel eller var för få eller för svaga. Kulturen går under. De fenomen som krossar den läcker från andra kontexter av feminin och/eller maskulina kulturer (eller naturfenomen!) som tar över och får förhålla sig till varandra. I den andra banan förintas den av ren självdestruktivitet. Det vill säga: kulturens inre krafter förgör varandra vilket ofta är följden av maktspel. Inte heller här var kulturen bäst anpassad för att överleva i sin kontext det vill säga läckandet av fenomenen från andra kontexter som ständigt bombarderar kulturen.

Kollapsen i andra banan skiljer sig åt mellan feminin och maskulin kultur beroende på behovstrappans fjärde steg. En feminin identitär kultur i bana 2 faller samman genom att de inbördes grupperna krigar om vem som ska ha den största beundran ergo bli mest sedd. Det hände till exempel då transrörelsen bröt sig ur HBTQ rörelsen för de ansåg sig vara förminskade. HBTQ rörelsen i sig är en minoritet som består av homosexuella, bisexuella, transsexuella och queer. Utöver det har denna bokstavskombination byggts ut med mängder av tillägg varav alltså T bröt sig ur för de ansåg sig inte vara forum för tillräckligt mycket uppmärksamhet i förhållande till andra grupper.

I en maskulin kultur handlar kollapsen om maktbegär. Generaler som vill kuppa den store ledaren och själva ta makten riskerar att rasera hela makthierarkin till ett gigantiskt kaos. Historien har otaliga sådana exempel. Hitler förstod detta och såg till att dela upp makten mellan sina närmaste på så många punkter som möjligt för att på så sätt minska risken till dessa slitningar och en maktförlust.

Den tredje banan innebär inte att kulturen går under. Det är den enda bana där den faktiskt överlever ytterligare en tid. för en feminin kultur att man eliminerar fenomenen via utfrysning och cancelleringskulturer eller utpekande. I en maskulin kultur används fängslande, kuvande via fysiska eller krigiska psykiska medel eller fysisk eliminering. Den fjärde banan följer idéerna för återgång.

De totala motpolerna finns i den andra kvadrantens 4:e bana och den fjärde kvadrantens första bana. Det vill säga: Imperiet vs Samarbetet.

Fenomenets tolkning i denna fas är rent aggressivt. Agget riktas inåt eller utåt och striden är ett faktum. Abjektet och fienden är ständigt närvarande i hela kulturen.