Ledarna, behovstrappan och faserna

Kulturer kräver ledare. Då ledaren är en individ i gruppen så växer också individen med utvecklingen i behovstrappan. I sin mest primitiva form är kulturen längst ner i behovstrappan. I de allra flesta fall startar en kultur i ett etablerat samhälle på steg 2 Trygghet. Gruppen är förvisso trygg i samhället men måste förtryggas i den nya kulturen där rollerna ska intas. Ledarens roll är att göra just detta. Ledarens roll som äkta eller falsk kan vara etablerad från början eller förändras.

Låt oss studera hur ledarna kan förändra eller behålla sin position över faserna genom att koppla ihop faserna med behovstrappan och se hur det landar i en identitär eller konsoliderande struktur. Ledaren är ständigt aktiv från första till sista fas men hennes roll förändras oavsett om hon är äkta eller falsk. Under Evolutionsfasen tvingas hon se till att gruppen får sina basala behov tillgodosedda. I behovstrappan handlar det i steg 1 om mat, sex och i steg 2 trygghet. I grund och botten låter ledaren alltså en nödvändig reproduktion äga rum, hon ser till att det finns individer i gruppen som förser stammen med mat och tryggar deras existens med beskydd och senare husrum.

Under den Oscillerande fasen bygger ledaren en gemenskap med sin grupp. Om inget tydligt mål etablerats så etableras det här. Notera att målet i Evolutionsfasen faktiskt är ren överlevnad även om hägrande mål som världsherravälde eller byggandet av en ny religion eller ideologi kan existera redan där. Givetvis måste överlevnaden säkras hela vägen men ju längre man kommit i kvadranterna desto mer självklar är överlevnaden. Andra mål träder därför fram tydligare.

I den Oscillerande fasen så byggs gruppen under ledaren. Under gynnsamma förhållanden så etableras ledarens mål. Den äkta ledaren vill nå sina mål medelst självförverkligande medan den falska ledaren vill nå sina mål med makt eller beundran. De hamnar därmed på två olika platåer av behovstrappan. Den falska ledaren är heller inte särskilt intresserad av att stanna i en konsoliderande fas utan hastar vidare till nästa fas – alternativt hoppar över denna fas. Den kan dock vara nödvändig för att inge förtroende. Om man uttrycker det syntopistiskt kan man säga att Hitler enade det tyska sönderslagna folket med en illusion om en konsolidering. Därav är cirkeln för den falska ledaren något mörkare här.

Den falska ledaren kan inbilla sig att hans självförverkligande uppnås men det enda hon egentligen söker självkänsla: makt för en maskulin kultur eller beundran för en feminin kultur. Om begäret för makt eller beundran blir ett självändamål formas en falsk ledare förutsatt att hon inte varit falsk tidigare och tar med sig sin idé om makt och beundran in i den Protektionistiska fasen och senare troligen Hyperfasen. Där värnar hon om sin egen höga person och fylls av maktbegär eller begäret efter att dyrkas. Hon skyddar sig noga eller angriper allt som kan hota henne. Hennes strukturella bygge av hennes individuella upplevelsen blir identitär. Abjektet formas.

Den äkta ledaren passerar det fjärde steget men låter sig inte påverkas av makten eller beundran. Givetvis existerar beundran och respekten för hennes hos gruppen men ledaren låter inte denna beundran eller makt stiga henne åt huvudet. Istället går hon raskt vidare till sista steget och når självförverkligande genom att genomföra sin vision utan att eliminera ett abjekt. Ingenting är forum för hennes avsky eller rädsla. Hennes strukturella bygge av hennes individuella upplevelse eller objektiva absolut blir konsoliderande.

Med detta kan den äkta ledaren fortsätta att befinna sig i den fjärde banan av den oscillerande fasen där andra ledare kan ta över med nya visioner eller så kan hon själv kan bygga nya visioner. Ingen jämvikt dödar konstellationen utan oscillationen bibehålls med självförverkligandet genomfört. Den falska ledaren däremot kommer förintas i Hyperfasen om hon inte lyckas med en återgång.