Sammanfattning 3: Faserna

• Tyngdpunkten rör sig mellan faserna och banorna med hjälp av populationens tolkning fenomenens intensitet.
• Populationens upplever fenomenen som negativa/positiva och maskulina/feminina.
• Om ingen återgång sker under kulturens utveckling kommer den till sist nå Hyperfasen där den förintas av extern eller intern makt; allt efter idén om arternas överlevnad i grunden där den bäst anpassade överlever.
• Kulturen föds av sammanstrålande fenomen.
• I Evolutionsfasen springer kulturen likt ett nyfiket barn på en sommaräng omedveten om alla faror, redo att ta in alla intryck och formas till något nytt. Till vad, avgörs av populationens tolkning.
• I Oscillationsfasen har barnet vuxit upp till en vuxen och är redo att ta ansvar för intryck och finna samarbeten som utvecklar henne även om det krävs att man tar till sig av motsatta idéer. Brist på erfarenhet kan dock locka henne över till en mörkare sida om man så vill där saker upplevs hotfullt, lockande att ta till sig med våld eller rent av en vilja till makt. Men i den här fasen så finner de feminina och maskulina kulturerna det bästa utbytet med varandra. Så länge hon lyckas stanna här så skaffar hon sig kunskaper och erfarenheter.
• I Protektionistfasen har nu den vuxna individen skaffat sig en identitet som dessvärre ställer henne misstänksam mot omgivningen och beskyddande mot sig och de sina. Antingen av goda skäl då ledaren är en äkta sådan eller av ren maktlystenhet och känslor om ledaren är en falsk sådan.
• I Hyperfasen råder det en social eller fysisk kamp beroende på kulturens markör, mot det som inte gynnar målen oavsett om det är den egna kulturen eller andra fenomen. Den äkta ledaren för kriget på grund av att hennes mål som är hotat. Det som hindrar henne hindrar också hennes existens men hon anser inte att det hon kämpar mot måste elimineras gör att hennes mål ska uppfyllas. Hon kan leva i fred med abjektet.