”Facit”

Sverige byggdes av socialdemokrati från 1900-talets början. Socialdemokratins idé är att alltid övervinna klasskampen. Det är grunden och fundamentet på vad den vilar och det beror på att den springer ur kommunismen som tar denna kamp ännu hårdare. Vi kan direkt då se att vi har en ledare som kämpar för att skapa en bättre värld. Var ledaren då falsk eller inte?

På 1800-talet såg industrin annorlunda ut i väst än idag. Arbetare utnyttjades. Det är inte länge sedan slaveriet avskaffades och sviterna siter i. Arbetare är billigare att hålla än slavar då man slipper ge dem mat och husrum. I gengäld kan de organisera sig vilket skedde bland annat med de amerikanska fackförbundens bildande som skulle värna om humana förhållanden på arbetsplatser. Därav följer en äkta ledare som vill leda folket mot en dräglig tillvaro men med plikten att arbeta för att tjäna sin lön. Men därmed ska heller ingen arbetare lida! Härvidlag måste man i Syntopismens kulturteori säg att vi har en äkta ledare i socialdemokratin. Men notera från vad vi sa i stycket om de falska och äkta ledarna: dessa ledare kan skifta både en och fler gånger under kulturens utveckling.

På 1800-talet står stora delar av Sverige på steg 1 eller 2 på behovstrappan, det vill säga mat och trygghet är vad man saknar. Den svenska socialdemokratin var och är en feminin kultur eftersom den har fokus på jämlikhet, försvarandet av svaga grupper och omvårdnad. Det var värderingar som Sverige så väl behövde under den tiden. Det är inte svårt att förstå att det arma folket valde detta styre. Fenomen som att ta hand om, värna om de svaga och jämlikhet läcker från samhället och träffar populationen och så startar socialdemokratins resa i Evolutionsfasen. Ledarna är alltså äkta och målar inte ut offer hos sina följare. Det är ett rent självförsvar att starta fackförbund som ska krossa utsugare av arbetarna. Kulturen är på så sätt fortfarande feminin men tolkar inte nödvändigtvis maskulina fenomen som negativa på den tiden.

För vi ska också minnas att tiden gav att socialdemokratin på den här tiden var välvilligt inställd till mer maskulina fenomen som nationalism och disciplin vilket du enkelt kan hitta i närmsta SF-journalfilm över till exempel skolsystemet. Maskulina fenomen tolkas positivt och här etableras lejonen i berättelsen om socialdemokratin och intensiteten är så pass stark då omvärlden hyllar dessa fenomen att tyngspunkten flyttas och snart inträdet nästa fas.

Socialdemokratin träder in i Oscillationsfasens fjärde bana efter att ha utvecklats med feminin markör i Evolutionsfasen. Kulturen tar alltså emot motsatta fenomen som positiva och utvecklar banan Samarbete. Tiden löper på i den framåtskridande rörelsen och 60-talet inträffar. Eftersom världen genomlidit två världskrig präglas nu Europa av idén om ”aldrig mer krig” vilket är en feminin markör: idén om evig fred och avsaknad av väpnade konflikter. Så tolkas även fenomenen som läcker från efterkrigstiden både i form av åsynen av förgörelsen (materia) och folken som vittnesmål (kulturer ty offren för krigets våld skapar också kulturer).

Utan att gå in på alla detaljer i vad som händer i den här tiden (du är alltså förlåten om du inte tycker att ditt svar alls stämmer med mitt) så skapas fenomen som sammanstrålar som tolkas som feminint positiva av populationen och skapar nya kulturer. Feminismen får ett uppsving. En idé kring barnen i ett allt mer större centrum etableras. Flower power rörelsen sprider sig från USA och långt hår blir populärt även hos killar. Känslor tar stor plats.

Här någonstans degraderas lejonen till rävar. Ordningen och disciplinen från 20 och 30 talen där skolan var en lyx och en frälsning för folket, arbete åt alla en välsignelse och välfärdssamhället paradiset om man nu nådde dit – den börjar tas för given. Vi kliver ett steg uppåt i Maslows behovstrappa och hittar fram mot det fjärde steget Självkänsla. Under 60-talet handlar det om att få känna, komma fram, vara – långt bort från direktörer och fabriksägare från 40 och 50-talen och väldigt långt bort från att ens ha mat på bordet vilket var vardag i 1800-talets Sverige ergo emigrationen. Andra brukar tala om att pendeln slår tillbaka, att en kraft drabbas av en motkraft och Syntopismen håller med.

I politiken bekänner sig Palme till socialismen och vänder sig mot kapitalistiska krafter. Motsatta fenomen av maskulin karaktär som just kapitalism tolkas negativt och upplevs som hot mot den feminina kulturen socialdemokrati som övergivit sina nationalistiska idéer med allt maskulint det innebar. Man kliver raskt in i Protektionistfasens bana 3 med (troligt?) sikte mot Hyperfasen. Palme och folket anar hoten från vargarna. Exakt vilka de är är inte klart men det lutar åt kapitalismen.

Då muren faller 1989 visar sig socialismen i öst från sin sämsta sida som kulminerar med avrättningen av Rumäniens diktator Nicolae Ceaușescu 1989. Bakom muren välde ett folk fram som var hårt sargat av socialismen och socialdemokratin kunde inte längre hålla socialismen som mål. Den blev med ens maskulin och fientligt. Dessutom hade man börjar anpassa sig till de marknadskrafter som växte fram under 80-talet. Folket var också trötta på DDR och den grå färgen. Därav präglas 80-talet av neon och disco. Bara se på skillnaden i layout och form på glasskartor från 1970 och 1985.

Under 90-talet hittar socialdemokratin nya klasser att slåss mot och här någonstans går vi från socialdemokratins äkta ledare till den falska ledaren. Vissa kommer säga att det skedde redan med Palme och kanske är det så men det är inte viktigt med just de detaljerna i den här tentamen. Här är också vi så utvecklade på behovstrappan att vi står på femte steget: självförverkligande. Med internet kan alla förverkliga sig själva och sina idéer och vart det tar vägen har vi täckt i kapitel 1.

90-talet var mer av en depressiv era med ekonomiska kriser vilket speglas också i populärkulturen då den spricker upp i mängder av generar. Depprock, emo och indiepop skriker upprört om samhällets vedermödor och liknar inte alls den glada discopopen från 80-talet (även om eurodiscon gjorde sitt bästa). Det är också här postmodernismen gör sitt riktiga intåg via Svenska Akademin från USA, och det gör en hel del med medierna och akademierna. Tredje vågens feminism uppstår också och blir rätt våldsam i sin retorik, till exempel med boken Fittstim av bland annat Linda (då Norrman) Skugge, då bland annat känd som provokativ krönikör i Expressen.

Under senare delen av 00-talet har vi haft en explosion av den så kallade dotcom boomen då kapitalet var kung liksom det var under det glada 80-talet Då dotcom-boomen briserat i sin egen hyperkultur (Bana 2 – luftslott som sprängdes då bolagen själva var tomma) vilar sociala medier som ett väntande rovdjur med sin begynnelse 2004. Som vi redan diskuterat i kapitel 1 förändrar det här precis allting med det fjärde kommunikationsparadigmet.

Med allt det som nu flödar in via internet uppstår en hyperfas därför att informationen flödar så fritt. Vidare har den postmoderna strömningen fått starkt tag i medierna vars journalister utbildas under 90-talet då strömningarna låg över akademierna vilket de fortfarande gör. Den individuella upplevelsen är helig och abjekten står som spön i backen då mängder av fenomen träffar oss via alla våra medier på internet. Givetvis utbildades även den sista gruppen i samma fåra av vår triad: politikerna. Medierna, akademierna och politikerna formas av dessa ideal och Sverige får en kraftig tiltning av tyngdpunkten med mängder av feminina positivt tolkade fenomen av den feminina kulturen det vill säga en explosion på bana 1 och 3 vilken tyngdpunkten flipprar som en pingpongkula i Protektionistfasen där vi nu legat med våra misstankar om vita män, rasism och kapitalism för att nämna något. Dessa fenomen finns med in i förstärkningen upp i Hyperfasens bana 1 men utökas nu med klimatförnekelse, BLM-motståndare, incels, Israelvänner med mera med mera.

2015 är startskottet till dessa fenomen. Då inträffar migrationsvågen vars intensitet var tillräckligt stor för att putta oss in i Hyperfasen. Samtidigt med migrationen kommer islamism och gängkulturen: två hypermaskulina kulturer som ställs mot den socialdemokratiska hyperfeminina. Vargarna är här och rävarna tittar vilset på. Så konkluderar vi Josefin Utas resonemang om lejonen, rävarna och vargarna med Syntopismens kulturteori med avseende på den svenska socialdemokratins resa.

Hade du ett någorlunda liknande resonemang så grattis. Om inte så hör av dig och berätta vad du kom fram till.