Det maskulina avkrävandet

Men den maskulina hyperkulturen är inte bättre den. Då en maskulin hyperkultur går in i sin fas riskerar den att tolka feminina fenomen i form av andra grupper av kvinnor som ”sina” vilket vi kan se inom nationalsocialismen, incelkulturen och islam. Dessa betraktas som en obegränsad tillgång för den maskulina och manligt befolkade kulturen. I denna strikt hierarkiska miljö förväntas även kvinnorna placera sig av fri vilja och därmed tillgodo se männens behov av den beundrande blicken, uppskattning och sex. Skulle detta utebli så har kvinnan ”svikit” det maskulina och ska därmed bestraffas.

Vill vi se denna hypermaskulina kultur i en annan kontext kan vi nämna Nazityskland. Där kan vi se hur fokuset på omsorgen förflyttas mot den tyska maskulina kulturen och därpå  se ner på alla element som ses som abjekt som till exempel judarna. Här avkrävs även kvinnor och också män dela synen på judarna med den maskulint kodade populationen som byggt den hypermaskulina kulturen. Tyska kvinnor som feminina motsatta fenomen tolkas negativt och tvingas underordna sig den tyska mannen. Feminina män ska vi inte ens tala om. De sattes i koncentrationsläger med en särskils triangel på bröstet.