Individen i kulturen

Vem är ditt sjuka barn som snart ska förvandlas till det monster som ska förgöra dig? Är hon din tolkning av ditt minne? Är hon fortfarande det minnet eller är hon något annat? Finns hon fortfarande då monstret tagit henne i besittning? Är hon kanske blott en tolkning av dig själv? Existerar hon ens? Med det sagt: kommer du skjuta henne eller inte? Är det ens henne du skjuter? För vad är en individ? Vad definierar henne? kroppen? Tankarna? Jaget? Så vad är då jaget? Är det hennes vilja? Ur vad skapas i så fall vilja? Är det månne då produkten av just hennes tankar? Vad är tankar? Är det hennes medvetande? Om vi inte kan definiera det finns det då ens fri vilja?  Definiera medvetande tack! För det krävs väl för övrigt intelligens så måste inte det in i medvetandet någonstans? Och då du ändå håller på: är inte allt det vi talar om en upplevelse av känslor för hur skulle du annars kunna uppleva något? Så vad är då känslor i ditt liv? Hey! Var innebär liv?!

Så vem är du? Om vi ska ta tillvara på det vi lärt oss hittills så ingår ditt jag i en kultur. Vi är först och främst del av en kultur framför en nation eller etnicitet. Kulturen är faktiskt allt. Kulturen trumfar nationella gränser och etniciteter. Kulturer bildas, som vi lärde oss i förra kapitlet, av memer och memer är inget annat än olika imitationer av individer kring oss. Därav följer att kulturer också är större sammanhang som till exempel religioner, riter, traditioner, familjer och stammar.

Men memer kan inte skapas ur tomma intet. Det kräver individer eftersom kulturer definieras av memerna som skapas av individerna. Individen föds med gener, det vill säga våra individuella byggstenar. Ur dessa gener kommer en output via individen till andra individer och detta skapar memer eftersom memer kommer ovanpå generna. Generna i sig svarar på fenomen omkring oss som läcker från olika kontexter (se kapitel 3).

Gener och kulturer står dock i strikt symbios till varandra. Förenklat kan vi se det så här: ”En individs gener påverkar vilka delar av den omgivande kulturen som hon anammar (via de fenomen som läcks – min anmärkning) och i vilken grad samtidigt som den kultur som är hennes miljö påverkar hur framgångsrika hennes gener är, vilket som vanligt mäts som den frekvens var med det skjutas vidare till nästa generation en kulturell förändring leder till en förändring i olika individers och därmed geners relativa framgång, vilket som i sin tur leder till förändringar i gruppens kultur… Kulturen håller också de genetiska anlagen i ett koppel. Individens handlande styrs således av två koppel som långt ifrån alltid drar åt samma håll. Gener sitter individer kulturer i populationer.” (Ulfstrand, 211: 264).

I kapitel 3 definierade vi: Makronivån, populationsnivån, individnivån och molekylärnivån. Minns att vi lämnade kvantnivån till sitt öde men likväl ser den som framtiden i den framåtskridande rörelsen. Makronivån tar vi ingen hänsyn till eftersom livet ute i rymden än så länge är en fantasi (en ganska grav fantasi om man talar med vissa astrofysiker). Populationsnivån har vi avhandlat. Vi förstår kulturer och framförallt rotsystemen: den feminina och maskulina kulturen.

Kulturen träffas av fenomen som tolkas av individers hjärnor och skapar en output beroende på individens sammansättning. Hur fungerar de delar som samlar input och formar det till output? Vart går gränsen för input och det vi känner och tänker? Om vi nu formas så starkt av generna och vår påverkan av kulturerna som produceras av individen samtidigt som hjärnans mest grundläggande funktion är att överleva och sprida generna vidare; vad är vi då?  Richard Dawkins menar i Den själviska genen att vi inte är något annat än genens slav för bästa möjliga reproduktion. Så vad är individen ens då vi verkar vara en skapelse av kulturer, ett enda nätverk och slav under våra gener? Är vi enbart en avancerad polinator ?

Det är nu dags att ta steget ner till individnivå och därmed också ner på molekylärnivå i viss mån då vi kommer avhandla det som händer inne i individens hjärna där all vårt liv, medvetande, intelligens och känslor tilldrar sig.  Kapitlet får härifrån delas in i tre delar.

Del 1 handlar om människans överlevnadsinstinkt och hur den är kopplad till nutiden, varför teknologi är så grundläggande och hur hjärnans grundsystem är basal för att vi ens tagit oss hit. Det tjänar som en introduktion till påföljande delar.

Del 2 är tungrodd men grundläggande del som förklarar hur vår hjärna fungerar och tjänar som bakgrund till att förstå medvetande, intelligens, liv och känslor; det vill säga det som Syntopismen menar definierar en människa och som krävs för att definiera AI i nästa kapitel. Det är ren uppstapling av fakta till skillnad från kapitel 2 och 3 som är Syntopism.

Del 3 handlar om hur Syntopismen hanterar det vi lärt oss i del 2 och varför det är viktigt för vår syn på det digitala samhället och samhället i stort. Detta kapitel är troligen det tyngsta av dessa 5.