Del 1: Viljan till liv

Vi lever. Varje dag vaknar vi och utför våra sysslor och vi lever. Dag ut och dag in till dess vi dör. Och vi väljer att leva. Även då våra bekymmer växer oss över huvudet fortsätter vårt jag att tala om för oss att du ändå vill leva (undantaget den minoritet som ändå väljer att avsluta sina liv). Döden är allt som oftast porträtterat som något mörkt, svart och ensamt. Faktum är att många patienter som söker för sin dödsångest visar sig egentligen lida av ensamhet och / eller skräck för att bli ensam. Så varför vill vi leva?

I kapitel 2 diskuterade vi idén om att vår tro på tiden och händelser drev såväl det metafysiska som kroppsliga i oss att vilja överleva. Tron är väsentlig för vår överlevnadsdrift och den delade vi upp i dessa två komponenter. Det yttersta mätbara och empiriska beviset för att vi vill överleva är den sexuella driften och hungern/törsten som några av våra mest starka drifter. Båda två är tydliga överlevnadsmekanismer.