Den andra döden
Möjligheten att utesluta folk från gruppen har alltid existerat men pre-internet har den blivit en allt mer växande företeelse. Innan internet kunde isolering av individer hållas inom olika kontexter som skola eller arbetsplatser men lämnas fristad i hemmet eller slippa få sitt namn och sin bild spridd till tiotusentals personer i sammanhang de aldrig figurerat i. I modern tid har vi återupptagit denna schavottering i form av så kallad cancelleringskultur via internet som då drabbar individen på alla plan. I dessa texter beskrivs uteslutning från en grupp för den andra döden därför att det är precis vad det är. I våra samhällen accepteras den av vissa grupper därför att man anser att de som utesluts inte har en plats i den övriga gruppen. En ”plats i gruppen” definieras helt av vad vilka normer gruppen ställt upp och passar du itne skjuts du ut. Detta är under rätt premisser (läs normer) helt accepterat av vårt starka inkluderande västerländska samhälle. I kapitel 3 ska vi tala om två våldskapital, fysiskt våld och utfrysning i samband med hyperfeminin och hypermaskulin kultur.
Det visar sig faktiskt då forskare tittat på detta faktum så visar det sig i flera olika exempel att den andra döden till och med fruktas mer än den första. I en studie med tyska soldater under andra världskriget då kriget redan var förlorat så visade det sig att man lämpade tappert och med ståndaktighet trots att man visste att allt var över. Gemenskapen var starkare än rädslan för döden och skräcken för att frysas ut eller isoleras om man gav upp övervann dödsångesten. (Svenska dagbladet 20/3 2025)
På savannen arbetar våra hjärnor febrilt med att hålla oss vid liv från dag till dag. Våra behov var rent fysiologiska och i bästa fall trygghetssäkrade. För att öka våra chanser till överlevnad ska vi snart utveckla och förfina det som blir en av de främsta nycklarna till att just Homo sapiens tog över planeten. Det revolutionerar den nya civilisationen totalt. Civilisationen tar sin riktiga början för nära 2 miljoner år sedan med det första av de fyra paradigmskiftena: språket.
|
|