Den nyfikna klättringen i trappan

Barn (och av någon anledning katter) beskrivs nästan uteslutande som nyfikna. Om du umgås med ett barn som är, låt säga, mellan tre och sju år så kommer du inte kunna lämna det barnet utan att åtminstone en gång fått frågan: ”Varför då?” Men nyfikenheten handlar givetvis inte om att ställa frågor utan att få svar. Du har säkert som jag stött på en massa människor i ditt liv som påstår sig vara ”en bra människokännare”. Nästa gång du stöter på en sådan person så gör följande: observera hur många frågor hon ställer till dig om dig själv eller din åsikt kring det ämne ni diskuterar. Om frågorna uteblir eller är vagt frekventa så kan du sluta dig till att denna person inte är en speciellt bra människokännare. Det ska dock sägas att människor med sociala kontrollbehov (se nedan) över hur de uppfattas kan ställa många frågor till dig om henne själv eller gemensamma bekanta.

De nyfikna ställer nämligen frågor för att få svar. De narcissistiska ställer frågor för att verka intresserade då de i själva verket bara är intresserade av att bli bekräftade. Det visar sig att personer som har en social nyfikenhet inte bara får lättare att accepteras i en grupp utan också blir bättre på att läsa av andra personers beteenden. Ju mer nyfikna vi blir desto mer nervbanor bygger vi i hjärnans områden för fokus och lärande.

Vi har redan pratat om nyfikenheten som evolutionens motor och att den är en del av våra sju grundkänslor. Nyfikenheten visar ständigt och dagligen att den är en enorm tillgång för vår evolution. Nyfikna arter har lättare att anpassa sig efter nya miljöer medan konservativa riskerar att gå under snabbare i förändringar av miljön. (Ulfstrand 2011: 200) Med tanke på till exempel klimatfrågan och sociologiska förändringar kan det även gälla människan. Bör vi försöka gå tillbaka i historien och avskaffa teknologi för att nå mindre utsläpp eller bygga infrastruktur och teknologi för att anpassa oss till de nya omständigheterna som inte alls enbart beror på utsläpp? Minns också att de människor som är nyfikna på nya bekantskaper lättare uppskattas av nya människor. Så nyfikenhet verkar vara en egenskap eller känsla som vi vill ha obegränsat mycket av. Utmärkt. Eller? Som vi minns från kapitel 3 är det obegränsade sällan till nytta. Så också här.

Stängde du av spisen? Är du inte lite sjuk? Om du bara gör si så kommer så hända annars händer något du inte vill eller kan kontrollera. Det här kallas kontrollbehov. En anledning till kontrollbehov kan vara att din nyfikenhet går över styr. Nyfikenheten handlar om att söka svar på frågor. Men då frågorna blir obesvarbara eller hopar sig i kluster som, då de löses, bara skapar nya frågor (lite likt filosofi tyvärr) – är de då av nytta? Nej. De bildar då tvångstankar eller kontrollbehov. Ett av de bättre exemplen är hälsoångest. Patienten upptäcker ständigt nya ”dödliga sjukdomar” i sin kropp och försöker hitta förklaringar eller bot till dem genom att besöka läkare som kan ge svar (vissa patienter går inte till läkaren alls av ren rädsla för att få sin dödsdom). Generell ångest kan yttra sig i att ständigt ställa frågor om ens älskade har det bra, är de säkra, blir det inbrott, kommer bilen bli stulen, stängde jag av spisen med mera. Känner du igen dig i det här kan du fråga dig: är du nyfiken av naturen? Är svaret ja kan de här tankarna hänga ihop med din nyfikenhet men det kan också ha att göra med andra saker. Dock är det intressant att se kopplingen mellan kontrollbehov och nyfikenhet – i vart fall för mig som upplever lite av båda; därav min önskan att dela med mig av detta till dig.