Våra grundkänslor

Det råder olika teorier om våra så kallade grundkänslor, vad som skiljer dem åt och vilka de de facto är. Gemensamt för dem är att de beskrivs som basala för människan och något som alla människor har. Däremot skiljer de sig i antal beroende på vem du frågar så antagandet om grundkänslor verkar heller inte unisont. Vi får dock tillskriva dem ett visst mått av riktighet då några återkommande är glädje, ilska och rädsla – känslor vi alla erfarit. Lekfullheten är en ”utvidgning av neurovetenskapens idé om så kallade grundkänslor” (Solms / Turnball 2005: 146) och den inbegriper nyfikenheten och undersökandet. Nyfikenhet per se tas sällan upp som en grundkänsla men den utsöndrar floder av känslor då den stillas. Tänk bara på senaste gången du löste ett problem och hur du kände kring det. Ju svårare problem desto större känsla av lycka eller hur? Eller din senaste erövring av partner? Varför inte ett eurekamoment då du plötsligt insåg något du försökt förstå? Eller julklappen du öppnade som barn? Om nyfikenheten är så basal och nödvändig för oss måste den då inte ha med Maslows behovstrappa att göra?