Handling för liv

Ingenting är mindre än 3. Du, det vill säga din hjärna, måste ständigt förhålla sig till kontexten omvärlden som sänder fenomen till dig att tolka. De yttre intrycken via fysiska händelser och sociala memer samt ditt inre tillstånd av dessa intryck, din erfarenhet via analys och känslor av dessa plus din genetiska uppsättning formar hur du tolkar fenomenen. Detta sker på kulturnivån i gruppen och på individnivå i hjärnan. Som du ser har vi nu kommit ner till den lägsta nivån av att förklara Syntopismen ur kärnans perspektiv. Det är dags att ta sig an hur hjärnan skapar din idé om medvetande.

Vi har hittills talat om individens vilja att överleva. Men individens alla handlingar som manifesteras i hennes kropp kontrolleras i hjärnan. Därför måste vi helt enkelt säga att så länge vi inte kan konstatera vad ”jaget” är så är måste vi utgå från att det är hjärnan som vill överleva eller kanske rättare: få hjärnan med vidhängande organism att överleva.

Vi har i tidigare stycken utgått från hjärnans funktioner och under Viljan till liv så diskuterade vi vad det var som fick oss att vilja leva och får nöja oss med att konstatera att vi vill det, inte varför. Evolutionsetiskt duger det utmärkt eftersom evolutionsetiken strävar efter kunskapen bortom det vi vet och det finns inget som säger att svaren till varför inte vilar där. Det blir heller inte bättre om vi försöker ändra frågan till varför hjärnan vill överleva men vi kan i alla fall följa med i de sekvenser som hjärnan gör för att forma processerna till handling och vari dessa processer får sin grund. Det är en god bit på väg. Det utkristalliserar också en hypotes till den stora frågan inför nästa kapitel: vad är artificiell intelligens?

Men tyvärr! Att tala om att individen eller hjärnan vill överleva är en förenkling vi hittills haft lyxen att unna oss. Som det här kapitlet visar verkar hjärnan snarare ha flera parallella prioriterade uppgifter att sköta som kan ringas in: överlevnad: problemlösning, problemskapande, belöning och att hålla reda på inre och yttre stimuli med medvetande och känslor som medvetandets agenter.