Neuroner och signalsubstanser

Vi måste börja från början. Vad består vår hjärna av? Först och främst måste vi tala om neuroner. Hela hjärnan består av mer än 100 miljarder nervceller eller neuroner som de kallas, där samma nervcell kan skicka signaler till tusentals celler med en hastighet på 300 kilometer i timmen. Varje neuron har ett litet mellanrum mellan sig och nästa neuron.

För att neuronerna ska kunna samverka så skickas dessa signaler mellan dem via en så kallad signalsubstans eller som det kallas med ett annat ord: neurotransmittor. Utan signalsubstans har vi ingen hjärna att tala om. Informationen skulle inte kunna ta sig någonstans. Denna process styr allt i vår kropp: från tankar, rörelser och upplevelser till reaktioner, andning, temperatur och hjärtslag.

Neuronerna är bärarna av all information samtidigt som de bygger upp hjärnans olika delar. Neuroner är som vi sa tidigare nervceller. Deras uppgift är att te emot, bearbeta och skicka iväg signaler. En neuron består av en cellkopp som har en dendrit och en axon. Dendriterna tar emot signaler från andra neuroner medan axonerna skickar iväg signalerna till nästa neuron. Axonen kan ha flera förgreningar och vara upp till en meter långa.

Nervsignaler är elektriska impulser som uppkommer på grund av spänningsskillnader över neuronets membran. Då en axon skickat iväg en signal till nästa neuron tas den upp av en synaps. Där omvandlas den elektiska signalen till den nyss nämnda signalsubstansen. I mottagarcellen sitter en grupp receptorer som åter omvandlar signalsubstansen till elektriska signaler i nästa neuron. Ett stort antal kommunicerande neuroner kallas en nervbana. Förenklat kan man säga att nervbanor är som stigar. Ju mer man använder dem desto mer upptrampade och lättframkomliga blir de.

Då vi föds så föds vi med ett långt antal fler neuroner än vi kommer få bruk för. Synapserna mellan dessa neuroner representerar alla tänkbara förbindelser mellan neuroner för alla tänkbara förbindelser av att skapa personligheter baserat på den verklighet vi befinner oss i . De som kommer hamna i bruk beroende på miljö och slump fortsätter utvecklas medan alla andra tillbakabildas och förtvinar.  Denna process brukar gå under devisen: Use it or lose it.

Det här fortsätter livet ut. Det vi hade bruk för som unga är inte med bestämdhet nödvändiga för oss som vuxna. Det som inom psykoanalysen kallas för bortträngning handlar i själva verket om en naturlig selektering av överflödigt minnesmaterial.

Däremot är det inte med detta sagt att detta material inte skapat effekt på andra processer. De kan mycket väl tjäna som mallar för andra minnesmaterial kring vilka andra minnen organiseras. Det innebär att du fortfarande kan påverkas av trauman från din barndom även om det direkta minnet är förtvinat.