Rumslig och intern uppfattning

Allt som påverkar oss från njutningen av att stiga upp på morgonen, det dessvärre kalla kaffet eller det perfekta gympasset, uppfattas som saker som sker i och utanför vår kropp. Vi har konstaterat att det handlar om ett inre och yttre system som skickar impulser via neuroner men det besvarar inte hur vi kan uppleva ett intryck som ett kontinuum; en sammanhängande upplevelse. Om det inte finns en inre varelse i våra kroppar, vilket det inte gör, hur förklarar vi att våra tankar går från kemiska reaktioner till ord och känslor?

Wolf Singer är en tysk neurofysiolog vars forskarteam upptäckte att neuroner avfyrar synkroniserade signaler med en rytm på ungefär 40 hertz. Hertz innebär svängningar per sekund. Hertz är enheten för att mäta en frekvens. Frekvens är en storhet för antalet repeterande händelser inom ett givet tidsintervall; i det här fallet avfyrade elektriska signaler: Neuroner avfyrar 40 – 50 signaler i sekunden. Det beskrivs som en frekvens på 40-50 Hertz (Hz). Neuronernas signaler har destination hypotalamus (inre systemets första destination) eller de delar i hjärnbarken som är designade för att ta emot just de sinnesintryck som nu behandlas (yttre systemet, sensoriska systemet) innan de förmedlas vidare till prefontralcortex där reaktion bildas. En intressant detalj är att synnerven är en av alla de neuroner som opererar på den här frekvensen, 50 Hz. Det är också den frekvens som en TV uppdaterar skärmen med, det vill säga bilden du ser ritas upp 50 gånger på en sekund. Skulle det istället ske 5 gånger per sekund skulle du uppleva en hackig och skakig bild eftersom din synnerv skulle avfyra långt fler uppfattningsimpulser än Tv:n hinner sända ut.

Alltså innebär detta att vi inte alls uppfattar ett kontinuum. Istället uppfattar vi snabba pulser som vi inte kan skilja åt. Det innebär att det upplevs som en ström av intryck som hänger ihop. Kontinuum är alltså en av människans illusioner men det går att matematiskt bevisa dess existens. Kvantfysiken har dock en annan uppfattning. Kontinuum måste nog anses vara öppet för diskussion men människan har i vilket fall som helst inte kapacitet nog att uppfatta mer än 50 impulser per sekund och i det ryms inget kontinuum.

Återigen är det ett antal impulser över den absoluta sanningen tid som ger oss uppfattningen via våra enda två informationssystem, av vad det är att vara människa. En upplevd mängd frysta ögonblick som vid givna tidpunkter om 40-50 stycken per sekund förmedlas till oss och det är vad som skapar exakt hela vår verklighet. Elektroniska och kemiska impulser i ett neuralt nätverk där illusionen om ett sammanhang bara är ett simpelt spratt. Ändock har denna process format hela vår värld.

De kroppsliga processerna behöver inget medvetande för att fungera. Hjärtslag, andning, temperatur, blodsocker: allt det där kan idag till och med skötas av maskiner utanpå och ibland inuti kroppen. Det är därför vi säger att hjärnan är omedveten av vad som pågår – samtidigt som den driver processerna.  Det är endast förnimmelserna av dessa processer som är medvetna. Det vill säga det som pågår i den inre och yttre världen och som via sensorer och neuroner förmedlas till vårt medvetande vars slutstation är prefrontalcortex där ”vi” finns. Eller rättare uttryckt: där de kemiska reaktionerna på stimuli finns.

Men inte ens det här förklarar problemet med homunculus. Uppfattningen av vad som sker är inte detsamma som den medvetna känslan av vad som sker (jämför gärna det begreppet att leva under avsnittet om Medvetenhet med om hur vi lever). Det ska visa sig att vi (i alla fall fram tills idag) det yttre systemet grundar sin perception på vad det inre systemet förmedlar. Denna uppfattning i vår väl avgränsade kropp bildar vad vi kallar jaget: en apparat som håller samman alla intryck som avfyras av miljarder neuroner 40 gånger per sekund. Frågan som då väcks är: vem kontrollerar jaget då? Svaret är allt. Och inget. För det finns inget ”du” som reagerar på någonting. Vi är ett kolbaserat neuralt nätverk.