Det andra kommunikationsparadigmet: Skriften

Vi lämnade savannen. Vår folkvandringar förde oss till nya platser och teknologin utvecklades så pass att vi för ungefär 10 000 år sedan slog oss ner och blev bofasta. Vi slapp byta plats och kunde hitta en fast rot för vår tillvaro. Det måste betytt något för vår trygghet – en icke lite fundamental del av människans behov. Det är en avgörande tidsepok därför att det ger våra kulturer nya förutsättningar. Vi är nu inte bara en del av en stam utan kan också knyta an en identitet gentemot den plats vi förfogar över och gör till vår. De seder och kulturer som vi utvecklat för att märka ut vår stam mot andra kan nu ges många nya förtecken med en fast boplats. Det här måste gjort en hel del för människans tillhörighet och förankring – kanske också förstärkt idéen av att äga och urskilja sig från andra. Kanske föddes den första idén om nationalism redan nu?

För att vara bofast krävs dock att man brukar jorden. Jordbruken ställer helt andra krav på civilisationen än vad nomadsamhället gjorde och många nya yrken och färdigheter uppstår. Handel etableras och byar växer fram. Allt det här bidrar givetvis till en starkt framväxande kultur och i den uppstår skrivkonsten.

Några av de äldsta grottmålningarna som man har funnit är över 50 000 år gamla. Det visar på att man försökte kommunicera med bilder. Till vilken nytta låter dessa texter vara osagda. Men det är inte dessa fenomen vi menar då vi talar om skriften. Skriften är ungefär kring 5000 år gammal och uppstod i den sumeriska kulturen vid Mesopotamien. Det är lätt att lockas att tro att skriftens äldsta lämningar visar på kärleksdikter, poesi eller filosofi men det är ingetdera. De första skrifterna handlar om ekonomi.