Idén om ett jag

Denna känslomässiga medvetenhet som vi upplever beror på att evolutionen har fungerat som ett övervakningssystem men med tiden länkats samman med yttre sinnesförnimmelser därför att det krävdes för att överleva. Det kan liknas vid bakterien som enbart reagerar på det yttre för sin överlevnad. Vi utvecklade våra sensorer för att överleva. Medvetenheten om det inre räckte inte till då evolutionen utvecklade oss. Det leder till en massa spännande antaganden om vikten av den inre balansen som grund till världsalltet eller vad man vill men det blir inte mer än antaganden; dock relativt rimliga sådana.

Det aktuella medvetandetillståndet är centralt för ”jag-känslan”; alltså hur ditt inre är reglerat vid en exakt tidpunkt. Mer exakt än 50 gånger per sekund kan vi inte uppleva. Kontinuum är fortfarande ute ur bilden. Exakt hur medvetandetillståndet är inställt i exakt detta nu definierar din upplevelse av ditt jag: ”Just nu mår jag så här.”  Ditt jag är inget annat än en upplevelse av dina känslostämningar i fysisk och mental mening och medvetandetillståndet exakt i detta nu berättar för dig om dessa känslostämningar och definierar därmed sin subjektiva erfarenhet av detta: ditt jag. Medvetandet bygger därmed en värdeskala hur något känns i varje stund. Hur känslor uppfattas täcker inte dessa texter och är heller inte riktigt Syntopismens område. Det är mycket fascinerande men i dessa texter nöjer vi oss med den nivå vi nu befinner oss på och konstaterar att känslor känns – inte hur (lite som att och hur vi lever men inte varför). Om vi skulle lyckas bygga en AI som kunde tänka så skulle vi lösa det så kallade svåra problemet och då förstå hur känslor går från impulser till ord och upplevelser i hjärnan. (Solms / Turnball 2005: 84)

Det här förklarar fortfarande inte hur elektriska impulser kan översättas till tankar. Vi kan helt enkelt inte lösa den delen av ekvationen här. Uppsidan är att det heller inte är nödvändigt för att fortsätta vår diskussion (om än frustrerande eller hur?).