Idén om ett liv

Liv och att leva är skilda begrepp. Där liv är en definition så är Att leva – det vill säga att uppleva hur man lever livet något annat. Då livet är ren vilja till överlevnad som sker via tron på händelser och tid så är det inte detsamma som att uppleva livet. Upplevelsen blir en funktion till livets process. Att leva är en medveten process.

Damasio gick ett steg längre än att bara definiera en idé om ett jag: han definierade en idé om ett liv. Medvetandetillståndet sammanlänkas med observationerna vi gör av den yttre världen. Det vill säga det upplevda jaget i relation till de yttre objekten. Medvetande är lika med sinnesintryck (yttre övervakning) mot bakgrund av känslotillstånd (inre övervakning).

För varje minimal tidsenhet du upplever jaget via upplevelser av förändringar i det inre systemet, så blir det till en länk till världen utanför och bildar en tänkt enhet, en koppling mellan jaget och kontexten. Detta sker med en hastighet som kan mätas bland annat i synnerven och ligger kring den tidigare nämnda frekvensen omkring 40 gånger per sekund – alltså samma hastighet som våra neuroner avfyrar sina impulser! Denna sammanläkning definierar Damasio som ”att leva”! De erfarenheter som bildas i minnena av dessa ständiga upplevelser bygger över tid upp det självbiografiska jaget eller det som tillsammans med dina gener bildar din personlighet. Syntopismen skriver helt under på denna beskrivning och att upplevelsen av liv, att leva, är det neurala nodala systemets impulsavfyrande som regleras av det inre systemet och retningarna på det via det yttre samt att det sist registreras av medvetandet ungefär 40 gånger i sekunden. Minnena och erfarenheterna av detta kodas av av din genetiska kod och bidrar till din tolkning som skapar din person.