Känslor

Känslor är det sista området vi behöver beröra och eftersom det är så intimt förknippat med medvetande snarare än liv och intelligens så har jag valt att ta det sist. Låt oss göra en snabb återkoppling till vad vi har lärt oss: intelligens är helt enkelt en medveten förmåga att analysera och beräkna. Den rymmer även kreativitet och fantasi. Intelligens är på vissa nivåer lätt att mäta men säger lite om individen som sådan.

Liv definierar Syntopismen som en nod i ett nätverk och att leva definieras som förnimmelsen av impulser per tidsenhet. Förnimmelser som baserar sig på retningar i det yttre systemet och innehållet i det inre systemet.

Medvetande är förnimmelsecentret där allting tolkas och upplevs. Medvetande är lika med sinnesintryck (yttre övervakning) mot bakgrund av känslotillstånd (inre övervakning). Ditt neurologiska system avfyrar information från ditt yttre och inre system med en hastighet av 40-50 gånger i sekunden som tolkas i hjärnan. Dessa två system har på så sätt byggt en jagkänsla som lagras i dig i form av minnen och erfarenheter. Det blir din person.

Vi har konstaterat att hjärnan vill röra sig från olust till lust i avsnittet om Viljan till liv. Vi har senare konstaterat att medvetandet upplever en skala från lust till olust och sätter in det upplevda jaget i hur det känns precis just nu. Vi har också talat om de impulser som förmedlar dessa förnimmelser.

Vi har med en dåres precision försökt undvika begreppet känslor fram till nu men uppenbart är att olika toner i medvetandets skala från olust till lust helt uppenbarligen kräver vad vi kallar känslor. Impulsen må vara elektrisk och färdas via neuroner och neurotransmittorer men det då all denna tekniska rappakalja till slut landar i något möjligt att förklara så kallar vi det känslor. Ty då hela processen är över från retning till förnimmelse, transport och tolkning så är det en känsla du till syvende och sist märker av. Inte signalsubstans, elektriska impulser eller svängningar. Du upplever en känsla och av känslor är vi människor byggda. Är inte just känslor det som mest konkret beskriver oss människor?

Skulle individen som subjekt, det vill säga hur den enbart upplever sig själv, kunna existera utan känslor och bara finnas till via sina erfarenheter och upplevelser? Vad skulle då individen vara om den inte kunde känna kring dessa händelser? Skulle individen inte då bli död? Inte kliniskt givetvis: kroppen skulle fortfarande fungera men vilket liv är ett liv utan känslor?

Om vi istället ser individen utifrån som ett objekt så skulle en individ utan känslor enbart representeras av sitt utseende. Ingenting skulle kunna formulera från individen i form av vare sig tal eller kroppsspråk om inte känslorna var involverade eftersom känslorna uppstår i det inre systemet och skapar våra handlingar.

En dator använder enbart ettor och nollor för att öppna och sluta kretsar och på så sätt skapa händelser som att rita upp din skärm, svara på ett mustryck eller tala om att 4 är svaret på frågan om vad 2 * 2 är. Där existerar inga känslor utan strömmar. Det är därför inte ens möjligt att ha en känslolös individ som bara gör vad den blir tillsagd. Ta en person helt utan känslor som blir tillsagd att svara på vad 2 * 2 är eller att öppna en dörr. Det är inte reflexmässiga beteenden utan kräver en retning via det yttre systemet som måste få en respons via det inre systemet som alltså förmedlar information utifrån förändringar i detsamma vilket är detsamma som känslor. Även om känslorna är på ett minimum så är de inblandade eftersom de är respondenterna via det inre systemet.

Känslorna är det som bäst beskriver oss människor för andra eftersom vi i medvetet tillstånd hela tiden reagerar på det som agerar kring oss. Något annat är som vi förstått omöjligt. Vi kan dölja känslor. Vi kan uppleva att vi inte känner någonting men systemen som driver känslorna är ständigt aktiva. Den människa som aldrig känt en känsla är troligen inte född och skulle man mäta hennes inre system med teknik av idag skulle det med största sannolikhet visa sig att det hennes totala känslokyla är en lögn. Precis som att inte tro på något är att tro på något så är att inte känna också att känna. Känslorna är en del av oss precis som medvetande, intelligens och att leva. Med det sagt måste känslorna vara den bästa beskrivningen av en annan individ och som starkast och tydligast målet hennes karaktär. Ja till och med avsaknaden av känslor kommer teckna henne bättre än något annat vi diskuterat. Detta av anledningen att känslor väcker känslor. Intelligens väcker sällan större känslor mer än möjligen imponerande sådana. Kärlek, hat, ilska, fruktan, panik och andra känslor skapar däremot reaktioner.

Det ska i ärlighetens namn sägas att intelligens också rymmer humor, musikalitet, verbalitet och mycket annat som kan väcka känslor men det är fortfarande hur dessa färdigheter framställs som väcker känslans reaktioner hos motparten. Hur de framställs kan förvisso också vara en produkt av ren intelligens. Ska du förmedla något humoristiskt eller sjunga en sång så kräver det en känsla för att bli fulländad men det kan också tillkomma en form av intelligens för att räkna ut när en timing sitter bäst i ett skämt – något som varje person som någon gång studerat populärkultur känner till. Men känslorna är ju de som via erfarenheten lärt upp komikerns intelligens i form av timing. Och det är hans minnen tillsammans med erfarenhet som byggt den intelligensen. Det är enbart mitt antagande men om det ligger någorlunda sanning i det så ser vi hur allt hänger ihop. Nätverket är närvarande.

En känsla är en förnimmelse av ett skede – inte skeendet i sig. Precis som vi talade om fenomen som tolkas av kulturer i kapitel 3 så är känslorna tolkningar av skeenden. Det är helt enkelt samma sak men på individnivå. Känslan är den inre kroppsliga reaktionen på skeenden. Memer är den kulturella reaktionen på fenomenen som startar i den individuella känslan.

Känslorna kommer från ditt inre, inte det yttre. De är kärnan. Inte kontexten. Eftersom dessa känslor stammar från det inre systemet snarare än det yttre så kommer dessa känslor via kroppen. Om det inre systemet skapar dessa känslor via våra inre erfarenheter,  tankar, genetisk kodning och dessutom tar intryck från det yttre systemet via våra sinnen, vad är det då som skapar att känslor uppstår och görs oss medvetna om hur vi känner just nu?