Mind feedback loop

Känslan skapas alltså av söksystemets försök att tillfredsställa behov; både de du visste att du hade och de du inte visste att du hade. Känslor uppstår dock inte ur ingenting. Antingen är det sensoriska intryck som att se en spindel, uppleva ett bråk eller se en sorlig film. Intrycken är delvis genetiskt kodade som den utbredda skräcken för spindlar eller/och en del av din personlighet av minnen och erfarenheter.

Hjärnan sänder signalerna ut i kroppen: hunger påverkar din mage. Skräck påverkar ditt hjärta. Glädje påverkar din magmuskelatur. Sorg dina tårkanaler. Utåt kommunicerar du nu dessa känslor så det sociala samspelet med andra individer kan sättas i en kontext. De kan förstå hur du känner utan att du behöver yttra ett enda ord. Det här är en grundläggande del i vårt viktiga och livsnödvändiga sociala samspel.

Men att hjärnan sänder ut signalerna gör också att upplevelsen av dem återkommer till hjärnan som en feedback loop. Hjärnan tolkar detta och skickar tillbaka ut signalerna till berörd kroppsdel som skickar tillbaka signaler och så vidare. Om inget görs för att bryta loopen fortgår detta. Eftersom till exempel ångest triggar hjärtslag så innebär det att hjärnan reagerar på starka hjärtslag och indikerar det som fara vilket kan medföra att hjärnan ökar hjärtslagen på grund av att den skickar ut mer blod till kroppen för att försvara sig. Mycket lämpligt då det gäller att fly från en tiger på savannen. Mindre lämpligt då du ska hålla ett föredrag för 500 personer. Hjärnan har återigen inte adapterat till den nya tiden och absolut inte till det digitalismen och det fjärde kommunikationsparadigmet vilket ibland får förödande konsekvenser.