Den fria viljan

Då tänkandet övergår till en – vad vi vill kalla viljestyrd handling – så tillskjuter ytterligare intressanta fenomen i hjärnan. Ett av de mest kända experimenten som utforskar detta ämne genomfördes av neurofysiologen Benjamin Libet på 1980-talet. I hans experiment mättes den elektriska aktiviteten i hjärnan genom EEG medan försökspersoner ombads att göra enkla, frivilliga rörelser (som att böja ett finger) och samtidigt rapportera när de blev medvetna om sin avsikt att röra sig. Resultatet visade att hjärnans aktivitet, kallad ”beredskapspotential” (en förhöjd elektrisk aktivitet i motorområden), började flera hundradels sekunder innan deltagarna medvetet beslutade att utföra rörelsen. Detta ledde till slutsatsen att hjärnan verkar starta processen att förbereda en handling innan vi själva blir medvetna om vår avsikt att utföra den.

Libets resultat har tolkats på olika sätt, men en vanlig slutsats är att vårt medvetande spelar en roll i att ”godkänna” eller ”stoppa” handlingar snarare än att initiera dem. Hjärnan börjar förbereda sig för en handling innan vi är medvetna om det, men vi kan fortfarande ha möjlighet att medvetet ingripa och stoppa handlingen precis innan den utförs.

Experimentellt har det visats att medvetande inte uppkommer omedelbart när informationen når storhjärnans bark utan först efter upp till 400 ms bearbetning, när flera delar av hjärnan har fått möjlighet att samverka. Fördröjningen talar för att medvetandet är en konsekvens av informationsbearbetningen snarare än en oberoende process.

Beredskapspotentialen (engelska: ”readiness potential”) är den elektriska aktivitet i hjärnan som uppstår innan en frivillig rörelse. Den syns i motoriska cortex och signalerar att hjärnan förbereder en handling. Hjärnans processer är i stor utsträckning omedvetna. Många beslut och handlingar bearbetas på en omedveten nivå innan medvetandet ens registrerar dem.

Senare experiment, ofta med mer avancerade tekniker som fMRI (funktionell magnetresonanstomografi som avbildar hjärnans funktioner) och MEG (Magnetoencefalografi, mätandet av elektriska strömmar i hjärnan), har också visat att neurala aktiviteter i beslutsfattande områden i hjärnan kan förutsäga en persons val flera sekunder innan personen själv är medveten om sitt beslut. Studier har till exempel kunnat ”gissa” vilken knapp en person kommer att trycka på innan personen själv medvetet har bestämt sig.

Denna forskning har gett upphov till en diskussion om fri vilja. Om hjärnan börjar förbereda handlingar innan vi medvetet fattar beslutet, kan det ifrågasätta hur fria våra val egentligen är. Även om Syntopismen här menar att den fria viljan är en upplevelse snarare än en realitet är det viktigt att notera att forskare som Libet själv inte nödvändigtvis ansåg att detta raderar konceptet fri vilja. Han föreslog att vi kanske har en ”fri vilja att inhibera” det vill säga att stoppa handlingar efter att de initialt har börjat i hjärnan.

Handlingar utförs eller påbörjas alltså innan vårt medvetande har ”fångat upp” beslutet att agera. Hjärnan förbereder sig för handlingar baserat på omedvetna processer, och medvetandet tycks ibland spela en roll i att övervaka eller ”godkänna” dessa handlingar snarare än att initiera dem. Det vi i dagligt tal kallar för ”medvetna val” det vill säga uppfattningen om att vi faktiskt styr våra val förefaller snarare vara en registrator för vad vårt medvetande skapar för reaktioner. Dessa uppstår via sensorisk information som vävs ihop med erfarenheter och minnen vilka producerar signaler till organ som sänder tillbaka impulser som vi upplever som känslor. Hjärnans söksystem försöker då finna sätt att möta känslorna via tänkta handlingar vars konsekvenser beräknas och allt detta registreras som sista process i något som uppfattas som att ”du gör ett val”. Lika illa ställt verkar det vara med tänkandet som alltså bara fördröjer våra reaktioner i en analytisk process.

Neurovetenskapliga experiment tyder på att många beteenden områden i hjärnan är omedvetna. Mycket av vår medvetna erfarenhet utgör en slags resumé av kolossalt större mängder omedveten information. Tegmark lanserar i sin bok Liv 3.0 idéen om omedveten informationsbearbetning. Bevis talar för att av de omkring tio upphöjt till sju informationsbitar som kommer in till hjärnan varje sekund från våra sinnesorgan så kan vi bara vara medvetna om en bråkdel av dessa; alltså ungefär tio till 15 bitar. Detta antyder att vår medvetna informationsbearbetning som vi uppfattar är enormt mycket mindre än den som faktiskt tas in (Liv3.0 Max Tegmark 2019 388). Max Tegmark har också en definition på medvetande som lyder: Medvetande är en subjektiv upplevelse. Med det sagt är frågan vad som egentligen formar oss? Det vi upplever eller snarare det vi inte upplever? Sannolikt en kombination av båda.

Den fria viljan innebär alltså ”förhindrandet av en handling” snarare än uppkomsten av den medan ”tänkandet” är fördröjningen av en reaktion genom analyserandet av en tänkt handling. En idé om fri vilja är närmast magisk. Vad är fri vilja? Vad skulle det ens kunna vara annat än en magisk kraft och sådana finns inte mer än möjligen i vår kvantfysik. Dess beståndsdelar verkar dock på en subatomär nivå som enligt forskning är allt för obetydliga för att påverka av krafterna i hjärnan.

Syntopismen konstaterar ju med hjälp av modern hjärnforskning att fri vilja inte finns men eftersom det är svårt att ta till sig så tänkte jag ge dig en idé om hur du kan tänka:

Inom medvetandeforskning talar man om olika medvetandegrader där människan erhållit den högsta. Så låt oss gå ner i nivåerna. Har plankton en uppfattning om sig själv? En fisk? En hund? En schimpans? I texter i Syntopismen så går vi igenom tre former av medvetandegrader som kan appliceras på olika arter. Men om vi gör experimentet med ett litet barn: man har gjort experiment på nyfödda barn där man visat dem två färger: blått och rosa. Pojkar tenderar dras till blått och flickor ägna mer uppmärksamhet åt rosa. Experimentet som sådant är intressant då det visar på skillnader mellan kön men låt oss istället reflektera över att vi med all önskvärd tydlighet accepterar att barnet inte har en sådan självkännedom att hon väljer den färg som intresserar henne.

Om det nu fanns en fri vilja och ett jag i människans inre så kan vi säga att det inte är utvecklat än. Det skulle då med idén om fri vilja växa fram med tiden. En liten gubbe inne i kroppen som själv har en fri vilja av samma slag som har en egen fri vilja etc etc. Så är det givetvis inte.

Erfarenheter styr våra val. Vi vet vad vi vill undvika för att inte skada oss och vad vi vill åt för att skapa den njutning som vårt nervsystem strävar efter: den jämvikt som den vill uppnå och som vi diskuterat tidigare.

Om man vill acceptera att människan inte i något stadie har en magisk kraft som heter vilja är bebissymboliken bra att studera. Bebisar har ingen vilja men deras neurala system reagerar spontant på färger kodat till kön redan som nyfödda. Den skillnad som uppnås efteråt är byggt på minnet som lagrar erfarenheter och därmed kan vårt system göra de val som främjar vår överlevnad – för att förenkla det. Där finns alltså inget val; vare sig hos den nyfödde eller vuxne. Systemet svarar likt den nyföddes system på svarar på färger i vuxen ålder men med skillnaden att den vuxna har erfarenheter och minnen lagrade som gör systemets val mer sofistikerat. Men det är inget annat än ett system som svarar. Precis som det lilla barnets val av blått eller rosa.