Så varför bry sig om val som ändå inte finns?

”Ske Guds vilja!” Detta uttryck för total ansvarsfrihet är central i flera religioner och betyder ordagrant att allt som sker sker för att gud vill så. Varför är inte intressant. På så sätt kan man frånskriva sig allt ansvar för sina handlingar och vi kan upplösa den tidiga idéen om moralen som ett sammanflätande kitt för större samhällen och civilisationer. Alla kan göra allting för gud är den som styr mig. Samma idé finns bland de så kallade deterministerna som menar att allt är förutbestämt.

Den teori som sammanställs i detta kapitel menar inte alls att allt är förutbestämt. Tvärtom. Syntopismen är en stark anhängare av slumpen men för att inte det här kapitlet ska bli för överväldigande så lämnar vi den diskussionen till det sista kapitlet.

Det är på intet sätt så att allt som händer är bestämt i förväg. Att du inte existerar i den bemärkelse du har tänkt dig är givetvis något du inte vill acceptera. Det skulle ju vara som att acceptera din egen död och som vi har sett är det det sista hjärnan tänker göra. Men du skulle lika gärna kunna resonera som så att du är ansvarsbefriad. ”Du” finns ju ändå inte så då kan du lika gärna göra vad du vill. Dessvärre ser inte lagen på dig på det sättet och det kan ju vara ett första hinder. Men det viktiga argumentet mot ett sådant resonemang är att det inte spelar någon roll.

Vi har noga gått igenom hur hjärnan fungerar med avseende på MILK-idéen; de 4 komponenter som bygger en människa och vi har kommit fram till att din upplevelse av ditt jag mest av allt är en registrator av ditt faktiska virtuella jag som är alla dina erfarenheter, minnen, känslor, memer och gener. Det viktiga är nu inte på något sätt att det här enbart är ett neuralt nätverk som opererar helt utan din försyn. Du upplever att det är du som kontrollerar det här nätverket och då är det också det som ska gälla!

Du kan inte frånsäga dig ansvar med en synonym till ”Ske guds vilja!” som den att du bara är ett neuralt nätverk utan kontroll. Det är fullkomligt oetiskt i linje med tidigare kapitel. Du kan acceptera att ditt medvetande opererar på egen hand men likväl acceptera det faktum att du upplever att det är du som styr det och då är det också det som ska gälla. Det kan låta vansinnigt men det låter vansinnigt för att vi inte mäktar med att förstå processen om det inbillade jag:et. Det går emot allt vi tror på, ja till och med hela överlevnadsprincipen. Men allt annat skulle försätta civilisationen i en snabbt nedåtgående spiral. Lika lite som en religiös person kan peka på att allt är guds vilja kan du peka på att det är ditt neurala nätverks förtjänst eller skuld då du gör någonting.

Ja! Om människan använder sitt upplevda val att styra världen till förgörelse så är det också det ansvaret människan får bära. Men det beror bara på att de levt efter en tro som uppmuntrar självförintelse snarare än den framåtskridande rörelsen. Dessvärre, menar Syntopismen, är det allt för vanligt. Ansvaret att uppleva sin vilja och agera på den är det som fogar oss samman och är därför det som skapar vår etik och utan etik rasar samhället och civilisationen samman vilket faktiskt innebär vår död då vi inte kan leva ensamma. Att välja döden accepteras varken av evolutionsetiken eller Syntopismen. Att acceptera den är något annat. Det ansvaret är om något att vara människa.